Upplandia.se

 

Om webbplatsen | Sitemap | Kontakt

 

 

 

Start Uppland Församlingar Bilder Länkar Faktasidor Info Aktuellt i Uppland

 

Begrepp yrken & titlar

 

 

Begrepp på många yrken och titlar som idag inte existerar.


 

 

Källor till begrepp yrken & titlar:

SAOB, Svensk Uppslagsbok (upplaga 2) 
Nordisk Familjebok (upplaga 1).
NE

Svenska Akademiens ordbok
Per Clemensson
Träskoadel, av Barbro Bursell
Ordbok för släktforskare av Kent Andersson/Henrik Anderö (1997)
Respons från Bertmarks Förlag AB (1996)

Rötter

Wikipedia

Hans Högman
www.umehus31.se
www.vallon.se
www.jarnriket.com

www.svanborg.se

 

Mer information

 

»» 

Rötter Anbytarforum » Yrken
   

 

 


 

Begrepp

Förklaring

Accisskrivare

Skrivare vid accisrätt (accis = varuskatt).

Advokatfiskal

Tjänsteman i hovrätt.

Akademie bonde

Bonde som brukade jord som tillhörde Uppsala eller Lunds universitet.

Aktuarie

Tjänsteman i ämbetsverk som mottar och utlämnar handlingar.

Amma

Är en kvinna som ammar ett spädbarn utan att vara barnets biologiska mor. Förr i tiden lät de högre klasserna anställa ammor till sina barn, eftersom adelsdamerna genom att inte amma kunde bli gravida igen och se till att få en arvinge.

Apologist

Räknelärare i apologistskola. Apologist undervisar genom skolordningen 1649, i förening med trivialskolan inrättade skrivarklasser. Han undervisar även högsta klassen i räkning. Apologist upphör 1849.

Arbetande rättare

Arbetsledare på gård som deltager i allt praktiskt arbete. Tidigare fördräng.

Arbetskarl

Kroppsarbetare.

Arkiater

Överläkare.

Arklimästare

Föreståndare för krigsmateriel.

Auditör

Jurist.

Auskultant

Åhörare, åhörande tjänsteman i verk; lantmäteribiträde.

Backstugusittare

Backstugusittare var benämningen på personer som bodde i mindre hus på en jordägares mark eller en bys allmänning. Dessa hus, backstugorna, var inte skattlagda. Backstugusittarna tillhörde de obesuttna i bondesamhället och var en brokigt skara och omfattade såväl relativt välbeställda hantverkare som dagsverksarbetare samt gamla och utfattiga personer.

I Skåne, Blekinge och i delar av Halland kallades de gatehusmän, i södra Norrland utanvidsfolk. På västkusten användes även benämningen strandsittare.

Backstugorna låg vanligen samlade i grupper utanför den skiftade inägojorden. De hade i regel också ett mindre stycke jord där de kunde odla potatis samt ha några grisar och höns. Ibland fick backstugusittarna också tillgång till bondejord i form av s.k. hälftenbruk.

De allra flesta hade dock inte den tillgången utan försörjde sig med lönearbete på gårdarna, hemslöjd etc. Tillgången på lönearbete var inte alltid så stor och backstugusittarna var ofta undersysselsatta och undernärda. Antalet backstugusittare antal ökade starkt i antal mellan 1750 och 1850. 

Det var inte ovanligt att backstugan bara hade tre riktiga väggar. Den fjärde kunde var en jordvägg om huset låg i en backe.

Bagare

Från medeltiden och fram till skråväsendets avskaffande i mitten av 1800-talet hade bagarna ett eget skrå. Man skilde länge på vita och svarta bagare – de vita bakade ljust vetebröd, och de svarta mörkt grovt bröd. Som brödnaggar användes hopknutna hönsfjädrar, och hålet i mitten av brödkakan gjordes med ett kohorn. Kringlan-symbolen är från 1600-talet

Bakfördräng

Bakfördräng, (smedsdräng) ett gammalt uttryck för en dräng som bokstavligen slår huvudet på spiken och blir undervisad av sin mäster för att så småningom bli spiksmed.

Befallningsman

1. På 1600-talet landshövding, högre militärt befäl, senare främst arbetsledare (rättare) på större lantgård. 2. Kronolänsman.

Bergmästare

Högste chef för bergsstaten. Tidigare var bergmästaren en tjänsteman som under bergskollegium hade högsta tillsynen över bergsbruket i en bergslag. Bergmästarna och bergsstaten Fram till 1852 var bergmästaren även ordförande i bergstingsrätten.

Bergsfiskal

Var åklagare vid bergstingsrätterna vid Sala silverbergslag och vid Stora Kopparbergslagen före 1854.

Bergsfogde

Tjänsteman inom bergsbruket.

Bergsgevaldiger

Var en rättsbetjänt i bergslag och vid bergstingsrätt.

Bergsman

Person av allmogeklassen som äger del i och brukar gruva eller hytta. En bergsman är en bonde som också producerade järn. Bergsmannen hade rätt att producera järn och ingick i ett bergslag. Då hade man också rätt att bryta malm.

Bergsnämndeman

Var bisittare i bergstingsrätten. För varje bergstingslag fanns tolv bergsnämndemän.

Beslagskarl

Städerna fick 1719 tillstånd att hålla beslagskarlar (och utridare), för att olaglig handel, i synnerhet s.k. landsköp, skulle kunna förekommas.

Besökare

Tulltjänsteman.

Biografpianist

Under stumfilmens dagar hade de flesta biografer en pianist, som med sin musik beledsagade det som visades på duken. Han/hon var oftast placerad nedanför filmduken och underströk filmens händelser med improviserade eller inlärda passager.

Birkarl

Storbonde i kusttrakterna kring Kemi, Torneå, Luleå, Piteå som under medeltiden och k00-talet har ensamrätt att beskatta och handla med samerna

Blekare

Arbetare vid textilindustrin.

Blockmakare

Person som yrkesmässigt tillverkade hissblock och svarvade trissor av trä. Hissblock användes tillsammans med taljor vid upp- och nerhissande av tunga föremål. På segelfartygens tid var det ett viktigt hantverk – flottan hade egna anställda blockmakare.

Bokare eller malmslagare 

(bocqueur) Malmhantering. Ibland arbetade även kvinnor med detta. Malmen upphettades, rostades, och krossades sedan med släggor till lämplig storlek. Detta skedde vid masugnarna, där malmen skulle smältas.

Bokbindare

Bokbinderi är hantverket att sammanfoga, vanligen tryckta, ark till en bok.

Boktryckerikonstförvant

Typograf.

Bomslutare

Förvarare av stadens nycklar.

Bonde

Bonde är en person som driver jordbruks- eller lantbruksrörelse, men har historiskt ibland använts för att beteckna mansperson ur allmogen. Kallas i modernt svenskt språkbruk för jordbrukare eller lantbrukare.

Borgare

Stadsinvånare.

Borstbindare

Är en person som binder borstar eller kvastar.

Brukare

Brukar annans jord eller egendom, ex vis hustruns, svärfaderns eller faderns oskiftade jord.

Bruksarbetare

Brukskarl. 

Bruksinspektor

Bruksinspektor är samma sak som bruksförvaltare.

Brukskarl

Bruksarbetare. 

Brukskolare

Person som utför kolning för ett bruks räkning.

Buntmakare

Pälstillverkare.

Buteljör

Munskänk.

Byggmästare

1. En byggmästare var under medeltiden en auktoriserad person som var ansvarig för uppförandet av byggnader, till exempel katedraler. Byggmästaren var en viktig del av det skråväsen som gjorde de franska katedralbyggena möjliga.

Under 1700-talets slut och större delen av 1800-talet användes titeln även för att beteckna chefen över (vanligen ägaren eller arrendatorn av) en kvarn.

Byggmästare

2. Leder all ny-, om- och tillbyggnad vid hyttor och smidesbruk.

Byvaktare

Var en funktionär i bysamhället på 1700- och 1800-talet vars uppgift var att hålla reda på eventuella konflikter i byn, att lösdrivare inte belastade gemensamma resurser ohämmat samt att ordna en fungerande brandvakt.

Båtsman/ kronobåtsman

Indelt militär som i det svenska indelningsverket tilldelats örlogsflottan. För sitt uppehälle tilldelades båtsmannen ett båtsmanstorp. Båtsmanshållet avvecklades av riksdagen 1887 men inte förrän 1932 avgick den siste båtsmannen.

År 1905 avskedades den siste gotländske båtsmannen och därmed blev Gotland det första svenska landskap som avvecklade indelningsverket.
Källa: Svenska knektar, Lars Ericson.)

Bälgmakare

(souffletier) Såg till att blåsbälgarna fungerade ordentligt.

Bödel

Skarprättare eller bövel är en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff.

Bödkare

Tunnbindare.

Chamottarbetare

Keramiker.

Chochet

Judisk slaktare.

Cirkelsmed

Finsmed. Eg. tillverkare af passare; allmännare om tillverkare af allahanda knare järn- o. stålverktyg (passare, sägar, borrar, mejslar osv.).

Ciselör

Gravör.

Cornett

En trupp ryttare, en sådan trupps standar, den yngste officeren vid kompaniet/skvadronen, som det ålåg att föra standaret, ung underlöjtnant eller fänrik.

Dagkarl

Dräng, person som mot dagpenning utför grövre sysslor.

Danneman

Bonde. Redlig, hederlig allmogeman (hedersman) även gift man.

Deja

Hushållerska, mjölkerska kvinnlig lantarbetare, i äldre tid (före 1800-talet) även amma, frilla.

Demoiselle

Franska (av medeltidslatinets dominicella, av latinets domina, husfru, härskarinna). Från början avsågs därmed adlig jungfru eller fru. Senare användes det som beteckning för ogift kvinna av ofrälse börd. Jämför svenska mamsell och franska mademoiselle.

Dentist

Tandläkare.

Destillatör

Brännvinsbrännare.

Dispaschör

Utredare av haveri.

Dragon

Kavallerist som förflyttar sig till häst, men mestadels strider till fots. Dragon är ett mellanled mellan lätt och tungt kavalleri.

Drejare

Keramiker.

Dräng

En dräng var således en jordbruksarbetare och utförde grövre sysslor på gården. Drängarna var vanligen ogifta och anställdes i regel på helårskontrakt. Deras anställning lydde under tjänstehjonsstadgan.

Däldragare

Plankbärare.

Ebenist

Från franskans ébéniste, är en sorts finsnickare. De kunde till exempel tillverka schatull. På slutet av 1700-talet hade ebenisterna en egen förening i Stockholm, Stockholms ebenistsocietet, eftersom de inte fick vara med i snickarnas skrå.

Eldare/Eldvaktare

Vid hytta.

Enrolleringskarl

Eller enrolleringsbåtsman, var en benämning på en kustbo; ofta sjöman eller fiskare, som var värvad för att vid behov kunna inkallas till flottan.

Faktor

Föreståndare för fabrik.

Faktoriesmed

Gevärssmed.

Falsare

Pappersarbetare.

Farmaceut

Apotekare.

Fattighjon

Man eller kvinna som är intagen på fattighus eller försörjs av fattigvården.

Figurantska

Statist, dansös.

Filare

Järnbruksarbetare (svarvare, fräsare).

Fjärdningsman

Fjärdingsmän hade under medeltiden uppgiften att hjälpa till med skatte- och bötesuppbörd i de fjärdingar som hundradena och häradena var uppdelade i.
Från år 1850 tilläts bönderna att mot lön anställa fjärdingsmän i sina socknar. De skulle tjänstgöra som polismän och rapportera om brott till länsmannen eller kronofogden samt hjälpa till med uppbörd av skatter och avgifter. Från 1925 likställdes fjärdingsmännen med polismän och från 1954 fick de titeln poliskonstapel. 
Fjärdingsmannasysslan försvann när polisväsendet förstatligades på 1960-talet.

Fodermarsk

Ladugårdsföreståndare.

Folkskoleinspektör

Var en befattning inom svenska skolväsendet från 1861 till 1958 som hade att följa upp och rapportera hur folkskolorna fungerade.

Från starten 1861 fanns det 20 folkskoleinspektörer, vilka 1920 successivt utökats till 52 samt en nomadskoleinspektör. Tjänsterna fanns främst länsvis men också i de större städerna och kommunerna.

Befattningen var inledningsvis ofta en bisyssla till präster och seminarielärare men övergick med tiden till att bli en heltidstjänst.

Folkskoleinspektörerna ersattes 1958 av statliga skolinspektörer och länsskolinspektörer

Formare, gjutare

(formeur) Gjutning

Fru

Gift kvinna; under 1700-talet hustru till adelsmän, högre ämbetsmän och köpmän. Fru och Fröken användes inte bara för att beteckna adliga damer utan också andra men det var förbehållet de med hög status.

Frälsearrendator

Arrenderar och brukar en frälsegård för annans räkning.

Frälsebönder

Brukare av frälsejord, dvs de arrenderade jord av adeln och betalade skatt till adeln. Arrendet betalades i regel med dagsverken på markägarens gods. Frälsebondens legotid var, liksom kronobondens, vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till en frälse jordägare. Frälsebondens besittningsrätt var mindre trygg än kronobondens, framför allt efter mitten av 1700-talet.

En frälsebonde har även benämnts landbo (frälselandbo).

Frälsefogde

Kronans, regeringens eller enskilda stormäns ställföreträdare och förvaltare, se även frälsegård.

Frälsegård

Ursprungligen kopplat till rusttjänst dvs skyldighet att utrusta soldat(er) i utbyte mot vissa skattelättnader och andra privilegier.

Fånggevaldiger  En person som skulle bevaka fångar under fångtransporter kallas fånggevaldiger eller fånggevald. 
Fältskär  Fältskär var en person som kunde utföra mindre kirurgiska ingrepp t.ex. åderlåtning, koppning eller dra ut tänder. Han kunde också bada, klippa och raka människor men även ge lavemang. Fältskären följde med hären vid krig men kunde också anlitas av privatpersoner i fredstid. 

Färjkarl

Färjeman och Färjkarl är historiska yrkestitlar som användes i hundratals år. De upphörde att brukas runt sekelskiftet 1900.

Gemensamt för en färjeman och en färjkarl var att de transporterade människor, vagnar, djur och gods till sjöss och över vattendrag. Transportmedlen var segelbåt, roddbåt, linfärja eller helt enkelt en flotte.

Förpantningsägare

Ägare av pantsatt egendom.

Förstärkningskarl

Person uttagen till armens förstärkande.

Galanteriarbetare

Tillverkare av prydnadsföremål.

Garmakaren

Den som arbetar med garmakeri, dvs. raffinering av metaller, i synnerhet koppar.

Garvare

Garvning av skinn och läder är en form av konservering som syftar till att göra lädret mjukt och hållbart. Detta arbete utförs av en garvare, idag oftast anställd på ett garveri. Garvning är inte bara ett hantverk, utan också en vetenskap eftersom det i grunden handlar om kemiska processer. Stabilisering av proteinkedjorna är garvningens viktigaste uppgift.

Gasmästare

Lykttändare.

Gelbgjutare

(Även gälbgjutare och gällgjutare) är en hantverkare som gjuter föremål i mässing eller annan gul metall. Namnet härstammar från tyskans gelb, gul.

Geschworer

Geschvorner eller geschworner (av tyska: schwören, svärja, gå ed) var i Sverige till 1855 en bergsstatstjänsteman som hade att tillse att gruvarbetet bedrevs på rätt bergsmansvis. Denne var bergmästarens i ett bergslag närmaste man och ställföreträdare. Även i Norge var geschworner titel på en tjänsteman, vilken hade till uppgift att på det allmännas vägnar vaka över att de för bergshanteringen gällande lagarna och bestämmelserna följdes.

Gevaldiger

En gevaldiger var ett slags polis. Benämningen kommer från tyskan och har väl att göra med att denna person var befullmäktigad att använda visst våld för att hålla ordning.

Gjutmästare

Person som erhållit mästarbrev som gjutare antingen på järnbruk eller  tegelbruk.

Glasförare

Försäljare av glasvaror.

Goujar

Ugnsmakare. Goujar eller goujard översätts oftast med kolpojke fastän detta inte är den ordagranna översättningen. Goujar(d) var den första sysselsättningen för en ung pojke i hammarsmedjan. Han skulle hjälpa till med en massa saker, köra fram kol, hämta vatten och dricka mm.

Gratialist

En soldat som tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring skött sig kunde erhålla en liten summa pengar som pension. Pension kunde även utdelades till soldat som blivit invalidiserad under tjänstgöringen. Gratialisten fick oftast lämna soldattorpet när en ny soldat skulle tillsättas.

 

Avskedad soldat som uppbär pension. Dessa indelades i 4 klasser:
1. I tjänsten skadad oförmögen att klara sig själv.

2. I tjänsten skadad kan i ringa mån försörja sig.

3. Varit i tjänst mer än 30 år.

4. Tjänst 30 år och fyllt 50 år.

Grytgjutarna

Grytgjutarna var en speciell arbetargrupp vid masugnarna. De svarade sällan för själva blåsningen, utan för den gjutning som bedrevs under masugnsgången. En del av det rinnande järnet stöptes i motar. Härmed gjöt man grytor, pannor, lod m m. Grytgjutaren öste eller bar flytande järn med speciella skopor från ugnen till motarna. Själva gjutningen var endast en del av grytstöparnas arbetsinsats. Före blåsningen var tillverkningen av lermotar i motstugan ett tidskrävande arbete. Efter blåsningen putsade stöparna de nyligen gjutna varorna från lera, filade och numrerade dem.

Gränsridare

Tulltjänsteman. Beridne underbetjente vid tullverket.

Guldsmed

Guldsmed var tidigare den sammanfattande benämningen på en hantverkare som arbetade med guld och silver samt infattning av ädla stenar i dessa metaller. Det torde vara ett av världens äldsta hantverk, eftersom förekomsten av råvarorna blev känd mycket tidigt. Guldsmeden har haft ett högt anseende han arbetar med dyrbara och beständiga material som lämpar sig väl för konstnärlig bearbetning.

Silver har p g a sin dyrbarhet mest utnyttjats till föremål av mindre storlek såsom kalkar och vinkannor för sakrala bruk samt fat, skålar, kannor, bestick och ljusredskap för profan användning.

Det finns få om ens något hantverk som kräver så många handverktyg som guld och silversmidet. Ett sextiotal hammare kan t ex förekomma i en verkstad.

Gyllenmakare

Guldsmed.

Gårdsmästare

Arbetsledande befattning vid större gård, med planeringsansvarmen deltar inte direkt i det praktiska arbetet. Underställd förvaltaren, inspektoren eller ägaren.

Gälbgjutare

Tillverkare av mässingsarbeten.

Gästgivare

Föreståndare på gästgivargård, gästgiveri, där resande mot ersättning har rätt att få härbärge, skjuts och förplägnad.

Halvmäster,

Vid lancashiresmide; smed som bär halva ansvaret för smidet vid en härd.

Hammarsmed

Smed som arbetar i hammarsmedja.

Hammarsmed/
mästersmed

Förr arbetare vid stångjärnshammaren i ett järnbruk. Genom att hammarsmeden bearbetade glödande tackjärnsstycken med hammaren (som drevs med vattenkraft) reducerades kolet i tackjärnet samtidigt som slagg avlägsnades. Det nu smidbara järnet formades till stänger (stångjärn). Yrkesutbildning och arbetsvillkor reglerades till 1800-talets mitt i hammarsmedsordningar, vilka anknöt till skråväsendet.

Hattstofferare

Var en yrkesgrupp som klädde huvudbonader med band och dekorationer. Hattarna för såväl herrar som damer köptes från hattmakarna (filtarna). När produkten fått önskvärd fason och elegans såldes den till hågade kunder. Mot mitten av 1800-talet övertogs verksamheten av modister och gällde uteslutande damhattar.

Hautboist

Oboist.

Hejderidare

Skogsvårdstjänsteman.

Helmästare

Vid lancashiresmide: smed som bär hela ansvaret för smidet vid en härd.

Hemmansägare

Ägare av hemman, del av eller helt hemman. En på landsbygden, av åtskilliga ägor bestående bebyggd och till visst mantal satt jordegendom. Mantalet bestämde hur många som kunde få sin försörjning inom hemmanet.

Hjulmakare,
vagnsmakare

(charlier) Tidens landsvägar gjorde vagnsreparationer ideligen nödvändiga, i regel sköttes detta arbete av smeder.

Hjälpsmed

Vid lancashiresmide: ersättare åt smed eller dräng.

Hovslagare

(maréchal) Är en person som utövar hovslageri, det vill säga har till yrke att sko hästar och dessförinnan "verka" hovens hårda hornskal. Hovslagaryrket är nära förknippat med smedsyrket. Det är väldigt gammalt och arbetsuppgifterna har inte förändrats i någon större utsträckning.

Hulsmästaren

Arbetar med hultsmetod för framställning af centrifugerat stålgjutgods.

Husman

Husbonde, husfader; inhyseman, tjänare, torpare; lantarbetare som bodde i vid skifte ledigblivet hus.

Hyttdräng

Det är huvudsakligen tre olika arbetsuppgifter som en hyttdräng ska utföra.

Uppsättare: Fylla på masugnen med träkol och malm.

Blåsare: Tillföra blästerluft till ugnen via forman.

Tappare: Tappa ut järn och slagg ur botten på ugnen. 

Hållkarl

Tjänsteman inom skjutsväsendet.

Hälftenbrukare

Brukare av gård mot hälften av dess avkastning.

Häradsdomare

Benämning och hederstitel på den nämndeman i tolvmannanämnden som hade flest tjänsteår. Titeln togs ur bruk 1971.

Häradsmålare

Är en äldre beteckning på en målare som hade landshövdingeämbetets tillstånd att utöva målaryrket inom ett härad.

Härdlag

Vid lancashiresmide: de smeder (o drängar) som arbetar vid samma härd under ett skift.

Hökare

Detaljhandlare i matvaror.

Inhyses

Person som bor i hus eller på ägor som tillhör annan person.

Inhysesbonde

Bonde på gård som ej var upptagen i bondetal utan i skattehänseende jämställes med husman.

Inhyseshjon

Beteckning som användes på den del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen. En inhyseshjon var inneboende på gården och var normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Socialt sett hade de lägre anseende än backstugusittarna. Ca 20 % av allmogen utgjordes 1855 av inhyseshjon.

Inspektor

Chef för en större godsförvaltning.

Iskarl

En iskarl var en person som levererade is till hushåll, framför allt till isskåp. Iskarlar använde häst och vagn för att frakta isen, och gick senare över till att använda lastbilar. Yrket har ersatts av kylskåp. Friluftsmuseet Skansen i Stockholm har från 2008 återupplivat iskarlen, som där sommartid förser 1930-talets järnhandlarfamilj och Konsum-butik med is.

Jordegumma

Barnmorska. Jordemor eller jordegumma var fram till mitten av 1800-talet de vanligaste benämningarna på en kvinna som hjälpte till vid förlossningar. Hon var vad vi idag kallar barnmorska.

Jungfru

Ogift kvinna av högre stånd.

Justerare

Granskare av mål och mått.

Jägare, fältjägare (militär)

Skogstjänsteman som organiseras för särskild krigstjänst, lättare rustad soldat för uppdrag som fordrar stor rörlighet, infanterist som speciellt utbildas i spaning.

Järnbärare

Arbetare vid järnvåg.

Järnroddare

Framförde malm- och järnpråmar.

Kakelugnsmakare

På medeltiden kom de första kakelugnarna till Sverige från Tyskland. Då var kaklet format som en skål. Värmen magasineras i kakelugnens murade inre stomme som består av tegel. Kakel utgör dekorationen av en kakelugn. När det blev ont om bränsle ville man konstruera bränslesnåla eldstäder. På 1760-talet konstruerades den första kakelugnen som bestod av ett system av kanaler. Under skråtiden gjorde kakelugnsmakaren allt från tillverkning av kakel till uppsättning av kakelugn. På 1800-talet blev arbetet mer specialiserat. Kakelugnsmakaren satte bara upp kakelugnen och kakelugnsfabriker tillverkade själva kakelugnarna. Kakelugnsmakaren behövde många verktyg, men själva murningen gjordes oftast med bara händerna.

Kalaskokerska/ kokfru

En kalaskokerska, eller kokfru, är en kvinna som har som huvud- eller bisysselsättning att laga mat på beställning till större kalas och middagar. Detta var ett inte helt ovanligt kvinnoyrke fram till senare delen av 1900-talet. Dagens motsvarighet kallas ”catering”.

Kalkmakare

Tillverkade murbruk.

Kalkrörare

Underställd kalkmakaren.

Kanonarbetare

(canonier) Gjutning

Kaplan

Präst.

Kardemakare

Tillverkare av redskap för kardning .

Karduansmakare

Skinnberedare.

Kateket

Lärare i kristendom.

Kattunstryckare

Tillverkare av tryckt bomullstyg.

Kippare

Arbetare med kipphyvel för metall.

Kittelflickare

En kittelflickare är en gammal benämning på personer som förtennade eller lagade kopparkittlar. Ofta sätts det i samband med zigenare, men ursprungligen var det ett vanligt yrke.

Klampare

Tegelpackare.

Klensmed

Utförde brukets behovssmide, tillverkar manufaktursmide och utför reparationer. Klensmide är en äldre benämning på mindre föremål av järn och stål, tillverkade genom smidning, samt själva smidesprocessen. Smeder som endast tillfälligt sysselsatte sig med klensmide samt reparationer av detsamma kallades klensmeder (ty. kleinschmied).

Vid vällningen av järnet användes vanligen en öppen härd (så kallad klensmedshärd), försedd med en forma, till vilken blästerluften kom från en blåsbälg (dessa var oftast hand- eller vattendrivna). Järnet bearbetades sedan till färdig produkt under vanligt städ och hammare.

Klockare

Klockare hade ursprungligen – under medeltiden – till uppgift att vårda kyrkklockorna och ombesörja klockringningen. Valdes av kyrkoherden och sockenborna gemensamt enl instruktion år 1686. Kyrklig tjänsteman med uppgift att biträda prästen och svara för skötseln av kyrkan, svarade senare även för lärar- och organisttjänsten. Bland dessa fanns uppgifterna som kyrksångare (försångare, kantor), kyrkvaktare, skolmästare och biträde vid kyrkoböckernas förande. Ersattes 1947 av kyrkomusikerämbetet.

Klok gumma

Eller klok gubbe, även kallade De kloka eller Viskarlar, är en gammal benämning på människor i det gamla bya- och bondesamhället som ansågs kunna bota sjukdomar.

Knalle

Var ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Allmogen där började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän. Denna handel upphörde omkring 1900.

Knekthövitsman

Fram till början av 1600-talet befälhavare över ett landskaps eller större avdelnings knektar.

Knippsmed

Smed som tillverkar knippjärn. Den som smider på en knipphammare, dvs. en hammare där man smider mindre föremål som spadar, liar, knivar etc.

Knippsmedsdräng

Drängsmed som arbetar i en manufaktursmedja med att framställa manufaktursmide vid kniphammaren.

Knivmakare

Runt om i landet fanns det under 1800-talet ett otal klensmeder, som tillgodosåg befolkningens behov av skärande redskap. Idag är det svårt att få en samlad överblick över detta hantverks utbredning. Många drev det som en binäring till t ex jordbruk, och de stämplade sällan sina arbeten.

Kofferdikapten

Kapten på handelsfartyg.

Kolardräng

Medhjälpare till kolare. 

Kolare

(charbonnier) Kolning och skogsarbete. Kolarna byggde sina milbottnar, reste milorna och skötte själva kolningen. Man använde samma milbottnar länge eftersom gamla bottnar krävde mindre arbetsinsatser än nya som måste grävas, dräneras och utformas. De första milorna restes vanligen intill själva bruket eller i dess närhet, men allt eftersom skogarna höggs ner tvingades man flytta kolningen till avlägsna skogstrakter. Kolarna måste under vissa tider övernatta i enkla kolarkojor i skogen och därifrån bevaka sina rökande milor. Kolet väger mindre än ved och därför var det billigare att frakta kol än ved. Träkol är dock skört och lättkrossat. För små kolbitar skadade masugnsblåsningen och stångjärnssmidet. Därför fraktade man inte kol över längre sträckor än tio, högst tjugo kilometer.

Kolbärare

(porteur de charbon) Kolning och skogsarbete

Kolgosse

(goujar) Kolning och skogsarbete

Kollega

Lärare.

Komminister

Benämning på innehavare av ordinarie prästtjänst i Svenska kyrkan i större församlingar, medhjälpare till kyrkoherden

Konstförvant

Typograf.

Konterfejare

Porträttmålare.

Kopparslagare

Yrke med lång historia. Arbetet med tillverkning av kopparföremål såsom kokkärl, pannor, prydnadsföremål mm har medeltida och förhistoriskt ursprung. Efterfrågan på kopparslagarens alster ökade märkbart under 1700- talets senare del. En av deras viktigaste tillverkning var brännvinspannor.
 

Kaffepannor tillverkades bevisligen redan på tidigt 1700-tal. Men före år 1800 var kaffepannan liksom tekannan en exklusiv företeelse i svenska hem. Kaffepannor av olika former och utförande blev en stor artikel för kopparslagaren under 1800-talets senare hälft då kaffet blev en svensk nationaldryck. Förutom brännvinsapparater och kaffepannor tillverkades bland annat en mängd hushållsföremål.

Kokkärl som kittlar till olika ändamål. ex fiskkittel, soppkittel, syltkittel, potatiskittel, grötkittel eller vällingkittel i varierande storlekar från 5 liter upp till 60 liter - litermått, kakformar mm Även tvättgrytor var en i dubbel bemärkelse stor artikel.

Korv (vakt)

Korvar kallades under 1600- och 1700-talet de större städernas stadsvakter i Sverige. Öknamnet var en förvrängning av namnet på deras vaktlokaler ”corps-de-garde”, som fanns i olika stadsdelar. Genom sina blå uniformer kunde de uppträda med viss auktoritet, även om deras befogenheter var begränsade. Uppgifterna bestod i att sätta fyllon i förvar och slå larm om brand upptäckts. När de patrullerade på kvällar och nätter hade de med sig en lång stång som hade en bygel längst ut. Den klickades fast om halsen på dem som trilskades och de fördes till en arrestlokal. ”Korvarna” hade usel lön och var illa ansedda. Ändå fanns en undergren inom yrkesgruppen som kallades paltar.

Kronobonde

Brukare av kronojord, dvs de arrenderade jord som ägdes av kronan (staten) samt betalade skatt till kronan.

Kronobondens legotid var vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till kronan. På 1680-talet fick de flesta kronobönder ärftlig besittningsrätt till gårdarna, en rättighet som dock kunde upphävas av kronan. 1789 stärktes den ärftliga besittningsrätten i något som benämndes stadgad åborätt.

En kronobonde har även benämnts landbo (kronolandbo).

Krukmakare

Krukmakeri är tillverkning av föremål av bränd lera. En person som arbetar inom krukmakeri kallas för krukmakare. Produkterna kallas lergods.

Krutmakare

Pulvermakare eller krutmakare kallades den yrkesman som hade till uppgift att framställa svartkrut för krigsmakten. Krutet tillverkades av salpeter, kol och svavel, som skulle blandas i noga avvägda mängder. För att minska explosionsrisken måste ingredienserna fuktas. Brännvin fungerade bäst – vatten gjorde att de klibbades fast vid morteln och mortelstöten.

Krämare

Är en köpman. Ordet kommer från det grekiska ordet för pengar, chrema. Under 1700-talet kallades de borgare i svenska småstäder som reste runt på marknader ofta för krämare. Ordet är nedsättande och då med hänvisning till att en krämare inte utför något produktivt.

Kusk

Är den person som kör med häst och vagn. Förr i världen fanns många yrkeskuskar, både privatanställda i välbärgade familjer och de som körde droska.

Kvartsmästare

Vid lancashiresmide: Smed som bär en fjärdedel av ansvaret för smidet vid en härd.

Kypare

Tunnbindare.

Kyrkvärd

Förvaltare av kyrkans medel tillsammans med prästen, två i var socken som utsågs av sockenborna senare av kyrkorådet. Kallades även kyrkoförståndare.

Kämnär

Ledamot av kämnärsrätten, som till 1849 var städernas lägsta rättsinstans, där enkla mål avgjordes.

Körare

(charretier) Malmkörning, Körarna sysslade först och främst med kolkörslor. De kunde även frakta ved och järn. I stället för stora kolvagnar körde de kolryssar.

Körsnär

Pälsmakare.

Lademakare

Tillverkare av prydnadsband.

Ladugårdsföreståndare

Arbetsledare vid större egendom med ansvar för all djurhållning. Underställd förvaltaren eller motsv.

Ladugårdsförman

Arbetsledare i större besättning med ansvar för det dagliga arbetet.

Lagman

Ordförande i domstol.

Lancashiresmed

Smed som arbetade med lancashiresmide.

Landbo/Landbonde

Landbo är en icke självägande bonde, dvs. en bonde som brukade jord utan att äga den.  Jorden som han brukade tillhörde kyrkan, frälset, kronan eller andra bönder. Beroende på vilken typ av jord de brukade kallades de därför för frälselandbo, kyrkolandbo, kronolandbo eller bondelandbo.

Förhållandet mellan en landbo och jordägaren kallades landbolega.  För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift, avrad (landgille). När en ny landbo tillträdde eller då legan skulle förnyas var landbon dessutom tvungen att erlägga en städja.

Landbolegan ersattes under 1800-talet, av det fria arrendeavtalet. Landbolegan avskaffades i Sverige 1907. Begreppet Landbo motsvarades av fästebonde i Danmark och leiglending i Norge och på Island.

Landeriägare

Ägare av jordegendom.

Landsfiskal

1. Åklagare och polischef 1918-64. 2. Länsstyrelsetjänsteman

Landsfogde

Länsåklagare och länspolischef 1918-64.

Landsgevaldiger

Se gevaldiger.

Landskamrer

Högre tjänsteman vid länsstyrelse, chef för landskontor.

Landskanslist

Lägre tjänsteman vid ett landskansli.

Landskontorist

Lägre tjänsteman vid ett landskontor.

Landssekreterare

Högre tjänsteman vid länsstyrelse, chef för landskansli.

Lantarbetare

Kallas den som är anställd inom lantbruket.

Lantsoldat

Indelt soldat, motsats marinsoldat.

Lavettmakare

Tillverkare av ett eldrörs underlag.

Legohjon

Tjänstefolk som anställts enligt legohjonsstadgan. Tillfälligt anställd.

Lejkarl

Tillfälligt anställd.

Likvidationskommissarie

Av hovrätt genom fullmakt förlänad titel med tillstånd att utreda mål med vidlyftiga räkenskaper.

Linvräkare

Tjänsteman vid linvräkeriet med uppgift att övervaka att det lin som utskeppades var av fullgod kvalitet och att underhaltigt lin kasserades (vräktes).

Livdrabant

Medlem av furstlig persons livvakt.

Livmedikus

Läkare.

Lodgjutare

(grenadeur) Gjutning

Logarvare

Sysslade med logarvning, garvning med bark eller barkämnesextrakt.

Lotterikollektör

Försäljare av statliga lotter.

Lykttändare

I början av frihetstiden förbjöds facklor på gatorna i Stockholm. Brandrisken ansågs vara för stor. I stället började man utöka antalet gatlyktor, och i mitten av 1700-talet bestämdes att Stockholm skulle få allmän gatubelysning. Ditintills hade bara strategiska platser, som tullhus och stadsportar upplysts.

Lykttändaren hade med sig en mindre stege, och klättrade med sin egen ljuslåga upp till de lampor som skulle släckas eller tändas i hans distrikt. Han skulle också se till att lyktglasen inte sotat igen. Arbetet förenklades avsevärt när gasljuset infördes.

Yrket upphörde under 1940-talet, då de sista gaslyktorna byttes ut mot elektriska.

Lådmakare/ lavettmakare

Eller lavettmakare kallades förr de snickare som tillverkade lavetter (underreden för kanoner), och som arbetade som hantverkare åt artilleriet. Beteckningen användes bland annat under karolinertiden.

Lädertågare

Efterbehandlare av garvat läder.

Länsbokhållare

Tjänsteman på landskontor.

Läsmästare

Professor.

Lästskärare

Tillverkare av modell för skomakeri.

Lösdrivare

Person utan fast bostad och anställning.

Madam

Fru, kvinna inom borgarståndet.

Mamsell

Ogift kvinna av medelklass.

Mantalskommissarie

Tjänsteman som förrättar skattskrivning.

Manufakturhandlare

Försäljare av textilvaror.

Markscheider

Var en gruvmätare, åtminstone vid Sala silverbergslag och Stora Kopparbergslagen en statlig tjänsteman lydande under bergmästaren.

Masmästare

(maître fondeur) Masugnen

Masugnsarbetare

(forgeron) Masugnen

Mat

Biträde, medhjälpare.

Minuthandlande

Se detaljhandlare.

Murare

(masson) Under skråväsendet tid var det inte tillåtet att bedriva affärsmässigt hantverk på landsbygden. Det var förbehållet städer och köpingar. Men det fanns undantag. Om socken låg minst två mil från närmsta stad eller köping kunde s.k. "gärningsmän" anställas av sockenstämman. Det var smed , skomakare och skräddare. I viss mån kunde även sockenstämman också bestämma vilket pris dessa hantverkare skulle ta för sitt arbete.

 

Murare och snickare tillhörde inte gärningsmännen, men blev i de flesta fall anställda för hela häradet. Deras anställning måste godkännas av häradstinget.

Murmästare

Murmästare var en skråhantverkare och hade arbetsuppgifter som idag faller inom nuvarande arkitekt- och nuvarande byggmästaryrket. (Byggmästaren byggde endast trähus).

 

Murmästaren utförde plan-, fasad och sektionsritningar till alla typer av stenhus och även till detaljer i trähus som stentrappor, spisar, ugnar, murstockar och så vidare. Murmästaren var även arbetsledare vid själva byggnationen. De av mästaren anställda murargesällerna utförde själva murningsarbetet. De i sin tur hade lärlingar som hantlangare. Den typ av arbete som dagens murare utför vid de större företagen, motsvarar i stort sett de arbetsuppgifter som murargesällerna utförde under skråtiden, med andra ord det rent praktiska arbetet i form av murning, putsning och så vidare. Murmästarna utnyttjade även icke skråansluten grovarbetskraft såsom hantlangare, mursmäckor och tegelbärare. Hantlangarna byggde arbetsställningar tillsammans med timmermännen och hjälpte mursmäckorna att blanda och piska murbruk. Mursmäckorna var kvinnlig grovarbetskraft. Tegelbärarna bar upp sten och bruk till murarna.

Mursmäcka

En mursmäcka (även bruksmäcka och smäcka) är en äldre benämning på en murarhantlangerska, en kvinnlig byggnadsarbetare vars arbetsuppgift var att bära murbruk till murarna på en byggarbetsplats. I juli 1888 genomförde mursmäckorna i Stockholm en uppmärksammad strejk.

Myntprovare

Tjänsteman vid Myntverket.

Målare

Målare var från medeltiden fram till år 1846 ett skrå skråsystemet upplöstes genom en lagändring som införde näringsfrihet.

Månadskarl

Anställd per månad

Mäklare

Förmedlare av affärer.

Mältare

Mältare, ofta mälterska, var förr en person som livnärde sig på att framställa malt. Mälthus kallades den byggnad i vilket detta utfördes. Malt är säd, vanligen korn, som fuktats med vatten och fått gro.

Mästare

Mästarsmed i hammarsmedja.

Mästersmed

Förste man vid hammarsmedshärd.

Mästersmältare/
smältarmästare

(maître affineur) Masugnen

Mästersven

(faiseur de pièce) Mästersmedens närmaste man och avlösare i arbetet vid hammarsmedshärden.

Mästaregesäll inom ett skrå, som söker att bli mästare. Inom bergshanteringen är mästersven en benämning på gesäll och inom bruksnäringen benämning på smedmästarens närmaste man och avlösare.

Mätare

Person som verkställer officiell mätning av varor.

Mönsterskrivare

Mönsterskrivare var en civilmilitär tjänsteman med underofficers rang med uppgift att sköta rullföring och kassatjänst. Ursprungligen fanns en mönsterskrivare för varje fänika och kompani. Senare fanns en för flera kompanier. Mönsterskrivaretjänsterna indrogs 1875.

Nattman/ Rackare

Anställd för nattliga förrättningar, t ex tömning av latrin, sotning, avlivning av katter.

I södra Sverige kallades rackaren för det mesta för nattman.

Rackaren var bödelns dräng. Han ställde avrättningsplatsen i ordning inför förrättningen, plockade ner de döda som hängts och steglats och grävde ner dem i galgbacken, begravde självmördare i skogen, och om brottet ansågs mer skamligt kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).

Rackaren användes även för att slakta och flå hästar samt avliva katter och hundar (därav uttrycket flåbuse). Att rackaren fick slå ihjäl (slakta) hästar hänger samman med att hästen i förkristen tid var helig, något som levt kvar så till vida att ingen slaktare ville åta sig det. Slaktad häst begrovs eller fick bli liggande eftersom ingen vågade äta köttet.

Nattväktare

Brandvakt.

Nipperhandlerska

Kvinna som handlar med smycken och prydnadsföremål.

Nivellör

Förrättare av avvägningar vid t ex byggnadsarbeten.

Nockerska

Kvinna som yrkesmässigt ruggade upp stickade eller vävda. plagg

Notarie

Juridiskt utbildad tjänsteman vid myndighet.

Notarius publicus

Offentlig tjänsteman med uppgift att bevittna, övervaka utlottningar m.m.

Nådehjon

Person som lever av understöd.

Nådårspredikant

Präst som sköter en död prästs tjänst under ett år. Nådårspredikanten avlönas av den dödes familj.

Nålmakare

Tillverkade sy- och knappnålar av metalltråd (oftast stål- eller järntråd). De tillverkade även hårnålar, strumpstickor och virknålar.

Nämndeman

Ledamot av domstol. 12 st inom ett häradsting. Huvuduppgiften var att delta i tingsförhandlingar och att biträda vid olika syner mm. För att bli vald krävdes att personen tillhörde bondeståndet och från 1823 vara fyllda 25 år.

Oboist

Musiker.

Orgeltrampare  Orgeltramparen trampade bälgarna som försåg orgeln med luft. 

Oxkörare

(bouti)

Packhuskarl

Arbetare vid packhus, tullare.

Palt (vakt)

Palt, var ett öknamn på den som av någon anledning inte var önskvärd som stadsvakt (korv), utan fick ingå i den trupp som hade till uppgift att arrestera lösdrivare, tiggare och prostituerade och transportera fångar. Separationsvakten, ”paltarna” inrättades 1761. De var med andra ord ett slags sedlighetspolis. Paltarna stod också för vakthållning av de tukthusfångar som ingick i stadens renhållningsmanskap. De stod under befäl av en korpral och hade grå eller blå uniformer. Utrustningen bestod av en värja, en käpp och en repstump för att kunna bakbinda den som trilskades.

Parkumsmästare

Tillverkare av tyger för underkläder, foder m m.

Parmmätare

Var ämbetsmän i Stockholm och andra städer som hade till uppgift att mäta upp hö, ved med mera som underlag för stadens tull av inresande bönder. Uttrycket kommer från volymmåttet parm.

Passementmakare

Snörmakare.

Pedagog

Lärare.

Pedell

Rättstjänare.

Perukmakare

Var frisörer som hade som jobb att göra peruker. Denna tillverkning tog fart under 1600-talet. Det fanns även ett skrå för perukmakare: perukmakareämbetet. I dess bestämmelser stod det under 1700-talet att gesäller inte fick handla med hår eller bearbeta hår utan en mästers vetskap. Den som bröt mot denna bestämmelse bestraffades med böter.

Piga

En piga var en tjänsteflicka som arbetade på bondgårdar och vanligen städslad årsvis. De arbetade med en mängd olika arbetsuppgifter. På gods och herrgårdar hade de mer specialiserade uppgifter som kökspiga, lagårdspiga etc.

Pionjär

Soldat med uppgift att röja väg, slå bro m m, straffarbetare tillhörande pionjärkåren.

Pitscherstickare

Sigillgravör.

Plåtsmed

(platineur) Smide

Politiebetjänt

Polis.

Portvakt

Hade förr i tiden som huvudsaklig uppgift att elda i värmepannan, eller pannorna. Många fastigheter hade flera. Städerna saknade fjärrvärme och de fastigheter som hade centralvärme var beroende av sin egen värmepanna. Eldningen innebar ett stort arbete.

Possessionat

Godsägare.

Pottaskebrännare

Ved, företrädesvis bokved, brändes upp, askan blandades med vatten, urlakades och fick sedan indunsta genom att kokas tills det blev kvar ett vattenlösligt vitt pulver. Pottaska har mest använts till tvättmedel och för att tillverka tvål och såpa.

Pottmakare

Krukmakare.

Preceptor

Informator, lärare vid högskola.

Proberaren

Var en tjänsteman vid Bergskollegium, som hade till uppgift att analysera mineral för att bestämma halten av däri ingående ämnen och därmed om den var brytvärd (dvs. malm).

Profoss

Profoss, från latinets praepositus ("överordna", från praeponere, "att sätta i spetsen"). Historisk benämning inom polisväsendet. Ibland synonym för bödel och gevaldiger. Även en äldre militär underofficersbefattning, motsvarande dagens militärpolis.

Ordet prost har samma bakgrund som ordet profoss.

Prokurist

Befullmäktigad att teckna firma.

Provisor

Föreståndare av apotek.

Puddelmakare

Tillverkare av lera för tätning.

Pulvermakare

Pulvermakare eller krutmakare kallades den yrkesman som hade till uppgift att framställa svartkrut för krigsmakten. Krutet tillverkades av salpeter, kol och svavel, som skulle blandas i noga avvägda mängder. För att minska explosionsrisken måste ingredienserna fuktas. Brännvin fungerade bäst – vatten gjorde att de klibbades fast vid morteln och mortelstöten.

Pupill

Förr stundom om skolelev (på det lägsta stadiet). En pupill var en person som hade en eller flera förmyndare. Ofta användes ordet pupill om ett barn som mist antingen sin mor eller far och som därför fick en förmyndare som hade ansvar för barnets arv efter den avlidna föräldern.

Rackaren/  Nattman

Rackaren var bödelns dräng. Han ställde avrättningsplatsen i ordning inför förrättningen, plockade ner de döda som hängts och steglats och grävde ner dem i galgbacken, begravde självmördare i skogen, och om brottet ansågs mer skamligt kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).

 

Rackaren användes även för att slakta och flå hästar samt avliva katter och hundar (därav uttrycket flåbuse). Att rackaren fick slå ihjäl (slakta) hästar hänger samman med att hästen i förkristen tid var helig, något som levt kvar så till vida att ingen slaktare ville åta sig det. Slaktad häst begrovs eller fick bli liggande eftersom ingen vågade äta köttet.

Rafrensare

(Rasrensare). Någon som rensar bort jord och sten som rasat ner i en gruva.

Regementsskrivare

Var en civilmilitär tjänsteman som handhade viktigare ekonomiska göromål, framförallt i samband med indelningsverket. Regementsskrivartjänsterna indrogs omkring 1880.

Registrator

Tjänsteman som handhar diarieföring.

Repslagare

1656 är yrket ett stadsfäst skrå. Från medeltid fram till halva delen av 1800 talet gick reptillverkning till på ungefär samma vis med få förändringar förutom en maskin från år 1664.

De material som i huvudsak har kommit till användning vid repslagning har varit olika sorters hampa eller lin. Repslageriet var indelat i två yrkesgrupper repslagare som slår rep och tross och sejlare för linor eller klenare gods. Indelningen var av efter vilken riktning materialet slås. Repslagare slår kabelgarn åt höger med höger hand medan sejlare slår linor med vänster hand åt vänster, helst en vänsterhänt person. Under 1700 och 1800 talet kom det till flera maskiner för häckling och garnspinneri.

Först 1866 kom de första automatiska spinnmaskiner men det dröjde fram mot sekelskiftet till de automatiska maskinerna slog igenom på repslagarbanorna.

Reservkarl

Menig indelt soldat som ersatte en ordinarie soldat vid dennes avgång.

Ringkarl

Ringare. Var du ringkarl så stod du och drog i klockrepet.

Roddarmadamer

Kallades de kvinnor som skötte färjetrafik, det vill säga att i småbåtar transportera människor och gods över vatten mot betalning. Dessa rodderskor är kända från 1400-talet, och utgjorde ett helt nytt kollektiv inom färjedrivarnas skrå som i Sverige uppkom under 1600-talet.
I Stockholm utgjorde de en yrkesgrupp fram till mitten av 1800-talet. "Roddarmadamerna" kunde vara gifta eller ogifta kvinnor, som drev en sorts sjötaxi i skärgårdarna och mellan olika öar i Stockholms stad. Det var här en stor efterfrågan på båttransporter över Mälaren och Saltsjön, främst till och från Gamla stan. Roddarmadamerna i Stockholm var egna företagare och kända för sitt burdusa sätt och grova språk. Under 1800-talet konkurrerades de successivt ut av båtar framdrivna av dalkullor – vevslupar eller kullbåtar, innan ångbåtar till sist tog över trafiken. I Stockholm försvann den sista roddarmadamen först 1904.

Rotehjon         

Person som underhålls/försörjs av en fattigrote. Roten är mindre jämnstora grupper inom en socken på vilken bördorna fördelas rättvist.

Rusthållare

Person som äger ett rustningsskyldigt hemman, är befriad från skatt och mantalsränta samt deltar inte i roteringen dvs uttag av indelta soldater. Kavalleriets motsvarighet till infanteriets rotemästare.

Rustmästare

Befäl över ett artilleriförband.

Ryttare

Beriden soldat. Kavallerisoldat.

Rådman

Lagfaren ledamot av tingsrätt eller länsrätt.

Räckardräng

(valet marteleur) Smide

Räckare

Vid räckhammare arbetande stångjärnsmed.

Räckarmästare

(maître marteleur) Den som sköter en räckarehärd, dvs. vid vallonsmide den särskilda smideshärden, hvaruti järnet endast uppvärmes för utsmidning till stång.

Räntmästare

Tjänsteman som förvaltade offentliga kassor.

Räntmästare

Kassör, skattmästare.

Rättare

Styresman, föreståndare för jordbruksarbeten på en större gård eller gods. Även domare, uppbördsman; bödel.

Sadelmakare

Tillverkar och reparerar sadlar och andra artiklar för hästar men sysslar ofta också med andra läderarbeten. Sadelmakarämbetet i Stockholm bildades 1621. Förr var sadelmakare ett ambulerande yrke.

Salpetersjudare

Tillverkare av salpeter. Yrke vars uppgift bestod i att leta rätt på urinindränkt jord och ta tillvara salpeter. Salpeter uppkommer när biologiskt material bryts ner i jord. En viktig källa för detta är stalljord.

Han var befriad från krigstjänst och mantalspenning och blev efter 30 år gratialist.

Saltmätare

Tjänsteman som mätte upp salt för försäljning.

Sappör

Ingenjörssoldat.

Satinatör

Pappersarbetare.

Schäfer

Person som sysslar med fåravel.

Segelmakare

Segelmakare är en person som syr segel till båtar och segelskepp. Hantverket kallas segelmakeri. Segelmakaren leder arbetet och har till sin hjälp en eller flera segelsömmare.

Sejlare

Repslagare av klenare virke.

Sexman

Av sockenstämman vald tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll samt för övervakning av tukt och goda seder i församlingen. Sexman var en av sex förtroendemän i en sockennämnd som hade att se att till att fattade beslut verkställdes, ansvara för underhåll av kyrkobyggnader och prästgård och hjälpa prästen i olika ärenden. I 1862 års kommunalreform försvann systemet med sexmän.

Siktemakare

Tillverkare av sikte.

Självägare

Person som själv äger sin jord.

Skarprättare

Verkställare av dödsstraff.

Skattebonde

Självägande bonde på skattehemman, dvs. de ägde jorden och betalade skatt till kronan. Redan under tidig medeltid skattelade kronan den jord bönderna odlat upp och vilken de betraktade som sin egendom.

Skattegård

Gård som ägs och brukas av självägande bonde, kan även vara utarrenderad till en brukare.

Skeppare

Befälhavare (civil) på båt eller fartyg som inte har examen.

Skeppsfournerare

Person som idkar skeppshandel.

Skiffertäckare

Takläggare.

Skoflickare

Hantverkare som var specialiserad på skoreparationer men även tillverkade enklare skor för försäljning.

Skogshuggare

(coupeur de bois ) Kolning och skogsarbete

Skogsvaktare  Skogvaktare, sedan gammalt benämning på den å enskilda och vissa allmänna skogar anställda lägre skogspersonalen. Skogvaktarnas uppgift var från början hufvudsakligen att freda skogarna för åverkan och olaga jakt samt att beifra dylika öfverträdelser. Sedan åverkningar numera med den stigande kulturen förekomma i allt mindre omfattning, men å andra sidan skogsvården, i den mån skogsprodukterna stigit i värde, börjat bedrifvas alltmer intensivt, har skogvaktarnas viktigaste uppgift blifvit en helt annan. De skola nu vara ledare och arbetsförmän vid den mångfald arbeten, som beröra skogens vård och skogsprodukternas tillgodogörande. De å häradsallmänningarna sedan gammalt anställde bevakarna bruka kallas kronoskogvaktare. Den efter l jan. 1905 hos skogsvårdsstyrelserna landet anställda underordnade
skogliga personalen kallas länsskogvaktare. De a till uppgift att hvar inom sitt distrikt fvervaka de enskilda skogslagarnas efterlefnad amt biträda de enskilde skogs-egarna vid vården f deias skogar. För utbildning af skogvaktare ar staten inrättat skogsskolor.
Källa: Nordisk familjebok (1917) 

Skomakare

Skomakare är en person som har till yrke att tillverka (maka) eller laga trasiga skor.

Skrivare

Var under antiken ett yrke som omfattande skrivande, särskilt i samhällen med bristfällig läskunnighet. Skrivare ägnade sig framför allt åt bokföring och registrering.

Skrubbare

Textilarbetare. Ull-skrubbare.

Skrå

Lagbok eller regelsamling för en viss yrkesgrupp. Skråväsendet fanns mellan åren 1356 - 1847. När det fanns fyra eller fler med samma yrke inom en stad, bruk eller ort bildades ett skrå. Skråt var uppdelat på tre klasser: Mästare, gesäll och lärling.

Skråväsen

Skråväsen var ett system för organisation i synnerhet av hantverk där yrkesutövarna är sammanslutna i föreningar, skrån, med särskilda privilegier. Skrå är ursprungligen benämning på stadgar för en korporation, sedermera använd i överförd bemärkelse på hantverkets organisationer i äldre tid.
Skråna bestod av:

Mästare

Gesäller

Lärlingar

Pigor och drängar

Skräddare

Förr var skräddarna ett eget skrå med speciella privilegier. Privilegierna försvann med skråsystemets upphävande i mitten av 1800-talet. Men än idag kan man ta skräddargesällbrev och skräddarmästarbrev.

Skäktare

Person som använder sig av judisk rituell slaktmetod.

Skärslipare

Är en person som slipar knivar och saxar och andra skärande verktyg.

Slaktare

Slakt är avlivning av djur och den beredning som följer direkt efter avlivningen. Till slakten räknas bedövning, blodtappning, flåning, urtagning samt klyvning. Om djurets kött ska användas till livsmedel följs slakten av styckning. Den som har slakt som yrke kallas slaktare.

Slubbare

Spinnare.

Smed

Person som yrkesmässigt utför metallsmide.

Smedsdräng

 

Smält(ar)smed

Smed som arbetar vid smälthärd i hammarsmedja.

Smältardräng

(valet affineur) Masugnen

Vid lancashiresmide: förste drängen eller smedens närmaste medhjälpare vid härden; även i betydelsen smed(s)dräng.

Smältare

Person som yrkesmässigt är sysselsatt med smältning av malmer, metaller eller mellanprodukter.

Smältarmästare/
mästersmältare

(maître affineur) Masugnen

Snickare

Under skråväsendet tid var det inte tillåtet att bedriva affärsmässigt hantverk på landsbygden. Det var förbehållet städer och köpingar. Men det fanns undantag. Om socken låg minst två mil från närmsta stad eller köping kunde s.k. "gärningsmän" anställas av sockenstämman. Det var smed , skomakare och skräddare. I viss mån kunde även sockenstämman också bestämma vilket pris dessa hantverkare skulle ta för sitt arbete.

Snickare tillhörde inte gärningsmännen, men blev i de flesta fall anställda för hela häradet. Deras anställning måste godkännas av häradstinget.

Snörmakare

Snörmakare var före industrialismen ett skrå av hantverkare som tillverkade finare snören och band, exempelvis snören, snoddar, fransar, galoner, gage, ligatur, band (spec. sidenband) och liknande. Snörena tillverkades på speciella vävstolar med trampor.

När varorna började fabriksproduceras under 1800-talet försvann snörmakarskrået successivt.

Under frihetstiden var snörmakarna inblandade i en långvarig tvist med gulddragarskrået.

Sockenskomakare

Sockenskomakare är inte ansluten till skräddarskrået i en stad. Han och övriga hantverkare på landsbygden kallas "gärningsmän". Dessa antogs av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen. Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Sockenskräddare

Sockenskräddaren är inte ansluten till skräddarskrået i en stad. Han och övriga hantverkare på landsbygden kallas "gärningsmän". Dessa antogs av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren var oftast ansluten till skrået. Skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen. Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Sockensmed

Under skråväsendet tid var det inte tillåtet att bedriva affärsmässigt hantverk på landsbygden. Det var förbehållet städer och köpingar. Men det fanns undantag. Om socken låg minst två mil från närmsta stad eller köping kunde s.k. "gärningsmän" anställas av sockenstämman. Det var smed, skomakare och skräddare. I viss mån kunde även sockenstämman också bestämma vilket pris dessa hantverkare skulle ta för sitt arbete. För smeden brukade det finnas en socken- eller gårdssmedja att arbeta i.

Sockerraffinadör

Person som renar socker.

Sotare

Eller skorstensfejare är ett yrke vars uppgift huvudsakligen består i att avlägsna sot som kan finnas i skorstenar. Vid förbränning kommer sot att fastna på skorstenens insida. Vid dålig förbränning bildas snabbt tjocka lager av sot, och ibland även tjära, på skorstenens insida. Om detta lager tar eld så kan det bli en förbränning som utvecklar mycket värme, en så kallad soteld. Temperaturen kan bli så hög att skorstenens yttre delar riskerar att antända brännbart material och det kan bli en eldsvåda. Med väl rengjord — sotad — skorsten undviker man risken för en soteld.

Speckerska

Rökte fisk och kött.

Speditör

Person som för annan använder och mottar gods, omlastar och tullbehandlar.

Spiksmed

Hantverkare som för hand vid en spikhammare framställer spik i olika dimensioner med en slägga och ett städ. Tidigare innan industrialismen var spiksmederna ett eget skrå.

Spilare

En person som packar vissa varuslag; järn, späck, lax m m. S. kunde också vara yrkesmän som tillverkade de laggade kärl i vilka varorna packades.

Spinnhushjon

Tvångsarbeterska vid arbetsanstalt.

Spolerska

Kvinna som spolar garn.

Sponsor

Borgensman.

Sprutmästare

Brandkapten.

Stadsbåtsman

Indelt båtsman roterad i stad.

Stadsfiskal

Polischef och allmän åklagare i stad före 1968.

Stadsfogde

Utmätningsman i stad.

Stadsfysikus

Stadsläkare.

Statare

Statare var helårsanställda, i regel gifta jordbruksarbetare på större jordbruk. Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s.k. stat. Vanligtvis var bara män anställda som statare, men kvinnliga statare, som bara fick halv stat, förekom.

Statarna var och förblev en storgods företeelse, även om en och annan större bondgård kunde ha statare.

Statarna var egendomslösa, jord- och djurlösa, fattiga gifta lantarbetare och anställdes familjevis, dvs. hustrun förväntades också att arbeta.

Statdräng       

Jordbruksarbetare som arbetar åt någon annan.

Statkarl

Gift lantbrukare. Hel- eller halvårsanställd på stat som till största delen bestod av naturaförmåner (liten kontantdel). I kontraktet ingick att hustrun hade mjölkningsplikt, ofta 3 gånger per dag. Systemet avskaffades 1945.

Stenhuggare

Är en person vars yrke är att forma sten. Yrket var förr mycket vanligt förekommande, inte minst inom stenindustrin i Blekinge och Bohuslän.

Stilgjutare

Tillverkare av boktryckstyper.

Stockmakare

Tillverkare av gevärskolvar.

Stoffmästare

Textilarbetare.

Strandridare

Beriden kustvakt.

Strandsittare

I Norge och Bohuslän husägare med hus på ofri grund.

Stuckatör

Bildhuggare.

Stuveriarbetare

Hamnarbetare, Hamnsjåare.

Stångjärnssmed

Hammarsmed.

Sumprunkare

Är en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut. Rent praktiskt gick det till så att skärgårdsfiskare som seglat till en stad för att sälja sin fångst förvarade den i sumpar som var bundna under båtarna. Sumprunkarna fick sedan gå dit på nätterna och gunga båtarna fram och tillbaka för att friskt vatten skulle strömma i sumparna och hålla fångsten vid liv. Det var ett yrke med mycket lågt anseende

Superkargör

Fraktuppsyningsman.

Svartsmed

Finsmed.

Sven

Ogift yngling, vapenövad tjänare.

Svärdsfejare

Hantverkare som monterar, polerar och dekorerar svärdsklingor.

Syssloman

Person som sköter angelägenheter för huvudman.

Sågare

Sämskmakare

Beredare av Sämskskinn.

Sättare

Eller handsättare är den yrkestitel på en person som förr, då metalltyper sattes för hand, satte enskilda blytyper till fulla texter vid ett tryckeri.

Sömmerska

En sömmerska är en hantverkare som förfärdigar kläder på beställning. En sömmerska arbetar med lätt konfektion.

Taskspelare

Trollkarl.

Tegelbärare

Tegelbärarna bar upp sten och bruk till murarna.

Tegelslagare

Tegeltillverkning har en gång i tiden varit en stor industri i Sverige. Varje större gård hade sitt eget tegelbruk där man under sommarmånaderna brände sitt tegel för husbehov och för försäljning. Det var ett tungt arbete och de som tillverkade tegel kallades tegelslagare. Tegelslagare formade och brände mur-, tak och rörtegel.

Telegrafist

Är ursprungligen en person som betjänar en optisk eller trådbunden telegraf av något slag. I samband med radions intåg i början av 1900-talet, övergick beteckningen telegrafist även till att gälla yrkesbeteckningen radiotelegrafist, det senare blev man genom att avlägga godkänt prov för radiotelegrafistcertifikat.

Tiggarfogde

Uppsyningsman.

Timmerkörare

Timmerhuggare. Person som yrkesmässigt avverkade o. transporterade timmer.

Timmerman

(charpentier) Timmermännen arbetade både med trähus och stenhus. På trähusen gjorde de allt, från att hugga stockar till att uppföra väggar och tak. På stenhusen byggde de takstolar, bjälklag (avdelning mellan två våningar) och golv. De gjorde också den fasta inredningen med skåp, sängar och bänkar. En del timmermän var duktiga på att bygga båtar, andra på att göra vagnar och kärror.

Tionde

Kyrklig skatt. En tiondedel av avkastningen fördelades med 1 tredjedel till prästen. De återstående 2 tredjedelarna fördelades mellan biskopen, sockenkyrkan och de fattiga.

Tiondeinspektor

Uppsyningsman för att tionde betalades/erlades.

Tolagkamrer

Person som förde tullräkenskaper i stapelstad.

Tolvman 12-man

Nämndeman. Lekman som biträdde häradsdomaren i domstolen.  Tolvmannanämnd Nämnd vid häradsdomstol. Sedan 1823 valdes tolvmännen av bönderna på sockenstämman. 1872 utvidgades valrätten till alla kommunalt röstberättigade.

Tolvmannanämnden rannsakade den anklagade och avgjorde om denne var skyldig eller icke skyldig. Domaren avkunnade sedan domen. Tolvmannanämnderna togs bort 1918 då man bestämde att endast tre nämndemän behövde medverka i domstolsarbetet.

Torgmästare

Person som kontrollerar torghandeln.

Tornväktare

Person som höll vakt i städernas kyrktorn.

Torpare

Dispositionsrätt över ett torp (ofta på livstid, ibland även för sina barn), betalade arrende i form av dagsverken på huvudgården eller med kontanta medel. Torparna levde under tryggare omständigheter än de jordlösa statarna eftersom torpens bruksrätt ärvdes.

Torpare

Person som har nyttjanderätten till mindre lantbruk och utför dagsverke åt ägaren.

Traktör

Krögare.

Trossdräng

Var en (yngre) man som tjänstgjorde i trossen. Trossdrängens uppgift var att utföra transporter, till exempel köra en förrådsvagn.

Trumslagare

Militär titel, trumslagarens uppgift var att på slagfältet förmedla befälhavarens order. Trumslagare fanns både inom infanteriet och dragonerna.

Tullfiskal

Åklagare i tullmål.

Tunnbindare

Är en hantverkare som tillverkar trätunnor och andra laggkärl. Denna typ av kärl var länge väsentliga för både handel och hushåll, då man inte hade andra typer av förvaringsmöjligheter för föremål och livsmedel.

Ett annat namn för tunnbindare var bödkare eller böckare, byckare

Tysksmed

Smed som arbetar med tysksmide.

Undantagsman

Person som efter försäljning av lantbruk erhåller livsvarig andel i gårdens avkastning enligt avtal med den nye ägaren.

Uppsättare

(chargeur) Järnbruksarbetare som arbetar med att vid masugnar och andra schaktugnar uppsätta kol och smältgods på masugnen.

Urmakare

Urmakare är yrkesbeteckningen på en person som tillverkar, reparerar eller underhåller ur.

Vallackare

Valackare (vallackare) kallas en person vars yrke är att kastrera hästar. Förr ansågs detta vara en smutsig och oärlig syssla, och yrket hade mycket låg status. Många av resandefolket har genom tiderna arbetat som valackare. Ett annat namn för valackare är hästagillare.

Vallonsmed

Smed som arbetar med vallonsmide.

Valsmästare

Den som skötte valsverket där järnet valsades ut för att bli t.ex bleck eller band.

Vandringsrättare

Vandringsrättare, sockenrättare eller (efter 1948) jordbruksinstruktörer är anställda för att resa runt och ge råd åt bönder i jordbruksfrågor, speciellt växtodling.

Titeln rättare betecknar en anställd förman vid ett större lantbruk. Men de flesta lantbruk i Sverige är mindre och har inga anställda experter, utan sköts av ägaren själv kanske tillsammans med några medhjälpare / bonddrängar.

De första vandringsrättarna anställdes på 1890-talet av Gävleborgs hushållningssällskap. Norrbottens läns hushållningssällskap anställde 1906 sockenrättare, med varsin socken som ansvarsområde, men 1907 ändrades titeln även här till vandringsrättare. Från början hade landstingen bekostat deras avlöning, men genom ett kungligt beslut 1 november 1912 gavs ett statligt bidrag till verksamheten. Det hjälpte till att sprida fenomenet till fler län.

Vargeringskarl

Reservsoldat. Vargeringsmän eller som de förr kallades vargärningsmän. Om vargering skriver Svensk Uppslagsbok (1958):

... urspr. en inom socknarna underhållen reserv av ynglingar, vilka avsågos att efter uppväxten insättas i vakanta rotar. Tidvis upphöjdes v. till en organisation mera vid sidan av den indelta armén. 1741 beslöto ständerna uppsättande av v. till lika styrka med de ordinarie reg. Kronan stod för beväpning och beklädnad; en del övningar och större truppsammandragningar förekommo. Några år senare påbjöds v. ånyo (9/3 1749). En förordning av 1752 deklasserade v. till dess ursprungliga karaktär. Då 1788 års krig krävde reserver, sökte Gustav III genomföra en v.-inst. så beskaffad att rotarna 2 och 2 tillsammans uppsatte en v.karl. Denna v. avsågs att kunna utkommenderas, om rikets gränser hotades. V. upphävdes praktiskt taget 1791, då på bondeståndets begäran medgavs, att v.-numren i frestid fingo hållas vakanta. 1808 uppsattes v. för sista gången och blev då även inkallad samtidigt med de ordinarie knektarna. Den upphörde på begäran av ständerna vid 1809/1810 års riksdag

Visitör

Tulltjänsteman.

Volontär

Militär titel. Frivillig soldat. Person som för sin utbildning tjänstegjorde för låg eller ingen lön. Titeln infördes 1805, betecknade den en värnpliktig som utbildades till underbefäl. Titeln togs bort 1952.

Yttravessare

Var en benämning för en arbetare vid de syd -norrländska sågverken (Hälsingland) som inte bodde vid sågen, eller 'på bruket' som man också sade. Yttravessaren bodde kvar i den närliggande bygden men kom varje dag till sågverket för att arbeta precis som de sågverksarbetare som bodde i bolagets bostäder.

Åbo/Åboe

Juridisk term för den som under ärftlig besittningsrätt innehade och brukade annans jord.

Åderlåterska

Förr ofta använd behandlingsmetod som gick ut på att blod tappades från patienten. Avsikten var att befria patienten från sjukt slem. Vid åderlåtning i samband med s.k. koppning sattes kopphornet oftast mot det "onda" området efter att man med en snäppare gjort hål på själva venen. Användningen av blodiglar var ursprungligen en form av åderlåtning. Först på 1850-talet upphörde bruket av åderlåtning som allmän metod för behandling vid sjukdom.

Åkare

Transportör med häst och vagn.

Ålderman

Äldste eller yrkesskickligaste masmästaren i en järnbergslag eller hammarsmed vid en stångjärnssmedja. Ordförande i gille eller stånd.

Överexekutor

Person förordnad i stad för att förrätta exekutiv försäljning av fast egendom, för att förlägga lagsökningsärenden m m.    

Överskult

En slags exekutor som verkställer domar och utslag.

Överskärare

Väveriarbetare.


 

Dokument ändrat 2011-02-10