 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
Runsa
Ed - Runsa slott Foto Nordström, Alf, 1963, Stockholms läns museum
Från Suecia Antiqua et Hodierna, ur band 1:1
Runsa, n. vid Skarfven, 4 m. frälse säteri med qvarn, gammalt gods, nämdt 1313, innehades före, och äfven efter reduktionen, af slägten De la Gardie, sednare af v. Liewen, Strömfelt 1740, dernäst af Ankarkrona, hvilken familjs stiftare, Amiralen Theodor Christophers, adlad 1717 med berörde namn, och död 1750, ombygde gårdens hufvudbyggnad till någon likhet med ett linieskepp; han grundade ock socknens fattighus och skola; hans enka gjorde Runsa till fideikomiss för brorssonen, hvars arfvingar ännu innehafva stället, med tillh. 5 1/4 mantal inom socknen, hvaribland Oxunda och Löfsta, båda vid Oxundasjön, det förra med qvarn.
Runsa. Fideikommissegendom i Eds sn, Sollentuna hd, Stockholms län, i sns n.v. del vid segelleden till Upsala. Egendomen omfattar i Eds sn: Runsa 4 mtl, Bromsboda ¼, Löfsta 1, Njursta 1, Oxunda 2 ¼, Rundby ½ och Vaxmyra ¼, tills. 9 ¼ mtl, tax. 202,000 kr., Oxunda qvarn 2,000 kr.; i Vallentuna hd, Hammarby sn: Nibble 2 ½ mtl, tax. 42,000 kr., eller alt 11 ¾ mtl, tax. 246,000 kr. (Innehafvare är Ankarcrona.)
Källa: Rosenberg - Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige 1882-1883
Runsa. Från verket Upplands herrgårdar från 1881, Klingspor & Schlegel. Litografi av A Ney.
Runsa Postadr.r Upplancisvä,sby. Tel. 10 A Väsby. Areal: Total 1.000 har, därav 250 åker, 750 skog o. hagm. Tax.-v. 447.000. I dessa värden äro inräknade de båda utgårdarna Oxunda o. Lövsta samt 11 st. torp. Jordart: Hård lerjord. Skogsbest.: Barrsk. Djurbesättn.: 18-20 hästar, 50 kor, 30 ungdj., 2 stamtjurar, 35 får. Traktordrift. Arealen täckdikad.
Runsa slott är uppfört i mitten av 1600-talet och bevarar ännu i dag ganska fullständigt sitt ursprungliga utseende. Huvudbyggnaden är ett lågt, långsträckt stenhus, som består av tre två våningar höga partier, förenade genom två mellanliggande envåningspartier, och vänder huvudfasaden åt norr mot engårdsplan, som omslutes av två långa envåningsflyglar. Stilen på byggnaden — särskilt de kupolliknande svängda taken på huvudbyggnadens högre partier — påminner icke så litet om Riddarhusets, och det är icke uteslutet, att arkitekten kan hava varit Jean de la Valle själv. Bland intressanta detaljer i inredningen märkas en del dekorationer i stick från 1600-talet, dörrar och, målade dörröverstycken från mitten av 1700-talet, några kakelugnar från den därpå följande gustavianska tiden m. m. Slottet är numera vanligen obebott. Söder om detsamma ligger den under 1600-talet i fransk stil anlagda trädgården, och intill denna utbreder sig åt sydväst ned mot Mälaren den längre fram anlagda engelska parken. Ett stycke ifrån slottet åt nordväst ligga ekonomibyggnaderna: Stall uppf. på 1700-talet och ombyggt 1926, ladugård från 1870, loge från 1890 m. m. Omgivningarna äro synnerligen natursköna. Första gången gården omtalas är 1313, då ett jordområde här såldes av Sigmund Keldorson till ärkebiskopen i Upsala. Egendomen förblev därefter i kyrkans ägo ända tills den indrogs till kronan genom Västerås recess år 1527. Den förblev sedan kronogods i hundra års tid men såldes av Gustav II Adolf till Jakob de la Gardie och hans maka, Ebba Brahe, vilka enligt traditionen hava låtit uppföra slottet. Godset ärvdes därefter av deras svärson, greve Gustaf Otto Stenbock, död 1687, undgick märkvärdigt nog reduktionen och ärvdes av en dotter gift med Axel Johan Lewenhaupt, död 1717. År 1725 såldes det till riksrådet greve Hans Henrik von Liewen, och i slutet av 1730-talet kom det till friherre Otto Reinhold Strömfelcit, död 1746, vilken år 1744 sålde egendomen till amiralen och landshövdingen Theodor Ankarcrona, vars släkt ännu i dag innehar Runsa. Denne, som blivit adlad av Karl XII till belöning för det att han lyckats föra konungen oskadd över till Sverige från Stralsund i december 1716, levde på gamla dagar här och ägnade sig med iver åt jordbruket samt utgav en del skrifter i jordbruksfrågor. Då han dog barnlös, gjorde änkan Runsa jämte en del andra gårdar till fideikommiss till förmån för hans brorson, major Konrad Wilhelm Ankarcrona. Sedan dess har det oavbrutet gått i arv från far till son och sålunda tillhört major Johan Wilhelm Ankarcrona, död 1811, kammarherre Theodor Wilhelm Ankarcrona, död 1865, brukspatron Sten Wilhelm Theodor Ankarcrona, död 1894, brukspatron Sten Johan Theodor Ankarcrona, död 1899, o. nuv. äg. Äg.: Hovjägmästare Theodor Ankarcrona.
Källa: Svenska Gods och Gårdar, XI, Stockholms län, 1938
Runsa herrgård
På Gustav Vasas tid var Runsa en stor by med 8 gårdar, tidigare i kyrkans ägo men av kungen indragna till kronan. Hela byn donerades 1580 till fältherren Pontus de la Gardie och gick i arv till sonen Jakob, som i början av 1600-talet byggde en sätesgård på ägorna. Hans maka, Ebba Brahe, skall enligt traditionen ha fått detta Runsa i morgongåva. Efter ett halvsekel hade det tjänat ut som huvudbyggnad, och på 1660-talet började ägarinnan bygga det nuvarande, exteriört väl bevarade och utsökt formgivna slottet, som i allo bär arkitekten Jean de la Vallees prägel. Ebba Brahe dog 1674, och sedan hennes dotter Christina Stenbock lyckats klara gården genom Karl X I:s reduktion gick den i släkten till 1725. Nitton år senare köptes Runsa, med gröda, inventarier och underlydande gårdar, för 12 000 daler kopparmynt av amiralen Teodor Ankarcrona och har se dan dess gått i samma släkt.
Källa: Vägvisare till kulturen i Stockholms län, 1977, Alf Nordström
Runsa herrgård, herrgård i Upplands Väsby kommun.
Runsa herrgård ligger 10 kilometer nordväst om Upplands Väsby, omgiven av Runsa fornborg och andra fornlämningar.
Huvudbyggnaden, från mitten av 1600-talet, är möjligen uppförd av Ebba Brahe som änka. Det består av ett nästan kubiskt mittparti i två våningar och två likartade något mindre sidopartier sammanbundna med mittpartiet genom lägre längor.
Egendomen omtalas på 1300-talet. 1313 såldes den till ärkebiskopen i Uppsala. Den drogs in av Gustav Vasa, men såldes av hans sonson till Jakob De la Gardie, vars änka överlevde honom i 22 år. Hon lämnade Runsa i arv till sin dotter och hennes man i andra giftet, fältmarskalken, greve Gustaf Otto Stenbock. Deras dotter Charlotta Maria sålde 1725 Runsa till riksrådet H. H. von Liewen (död 1733). Efter att några år ha tillhört friherre Otto Reinhold Strömfelt köptes Runsa 1744 av amiralen och landshövdingen Theodor Ankarcrona. Hans änka Beata,f von Schoting bildade 1753 fideikommisset för sin mans brorson, majoren Conrad Wilhelm Ankarcrona.
Läs mer Boken "Slott och Herresäten i Sverige, Uppland del II", författare : Bengt G. Söderberg, 1967
Dokument ändrat 2012-02-18 |
