Sockenkrönika Österlövsta

 

Källa: Sveriges Bebyggelse, Uppsala län del II, 1950   

 

ÖSTERLÖVSTA SOCKEN

 

Av Komministern GÖSTA LARSSON  

 

När Rvssarne Härjade Sveriges strand och satte wår stappel ock kyrcka i brand siutton hundrade nitton Iacobi dag förderfwnades mina två systrar ock jag tre samfälte wintrar då klåckors bud. i Löwstad ey hördes sen täcktes det Gud upwäcka den ädla Herr Carol De Geer at åter förnya ock sättia oss här Gudz barn att bjuda tis Herrens sabbath samt siälarnas spisning med andelig mat god christen enär wi påminna der om ursaka dig icke men bröllopsklädd kom ty at sig försumma har farligt slut ock oklädda gäster de kastas här ut.

 

Så berättar en av Österlövsta kyrkas klockor om den sorgliga dag, jacobi dag, den 25 juli 1719, då större delen av socknen plundrades och brändes av en rysk truppstyrka. Denna händelse blev på många sätt betydelsefull för socknens liv. Efter denna dag måste det förstörda återuppbyggas, och socknens nuvarande utseende har till största delen skapats fr. o. in. 1720-talet. Liksom både tidigare och senare var det även nu medlemmarna av ätten De Geer, som med energi och stora kostnader arbetade för socknens förkovran, främst då den här nämnde landshövdingen och fideikommissarien till Lövsta, friherre Charles De Geer (död 1730), som lät restaurera. Österlövsta kyrka efter härjningen samt uppbygga Lövsta bruk med dess kyrka och herrgård det sköna skick, vari det i stort sett nu befinner sig.

 

För Österlövsta socken har järnhanteringen haft mycket stor betydelse. Här ha legat icke mindre än tre järnbruk, Lövsta, Åkerby och Hillebola, men vid alla tre är bruksdriften nu nedlagd. Lövsta har dock en gång varit Sveriges största järnbruk. Numera är det jorden och skogen, som ge de flesta inbyggarna i socknen deras utkomst.

 

Österlövsta hör till Olands härad, och den oländiga, stenbundna mark, som häradsnamnet vittnar om, finns mångenstädes här. Ett drygt arbete har i gångna tider nedlagts på att röja många av tegarna, men en stor del av jordbruksarealen, som omfattar 37,75 kvkm. (15 % av socknens yta), utgöres av bördig, tämligen stenfri jord. Skogen upptager största delen av socknens yta, nämligen 165,44 kvkm. (Socknens totala yta är 275,68 kvkm., därav 252,36 kvkm. land). Barrträden äro de förhärskande. Av lövträd finnas mest björk men även al och asp och något lönn, under det att eken, som annars är rätt allmän i stora delar av Uppland, här finnes mycket sparsamt. De bebyggda delarna av Österlövsta äro på alla sidor omslutna av skog utom i norr, där socknen går fram till Bottniska Viken (Lövstabukten). De angränsande socknarna äro: i öster Hållnäs och Forsmark, i söder Film och Tegelsmora, i väster Toffla och Västland. 1 :skogsområdena är vilttillgången ganska god, och därav följer, att även jakten har en viss betydelse i hushållningen. Älg, rådjur, hare och räv är det gott om, skogsfågeln är däremot decimerad.

 

Bebyggelsen är huvudsakligen samlad i Strömaråns dalgång samt trakterna kring Risforsån och sjöarna i socknens sydöstra del. Den största byn är numera Skärplinge, sedan Lövstabruk efter bruksdriftens nedläggande gått kraftigt tillbaka. Skärplinge är traktens handelscentrum men har ingen större industri. Med intilliggande byar har det c:a 550 invånare och får alltmera samhällsliknande karaktär. Vid Skärplinge ligger också den gamla handelsplatsen Köpstaden.

 

Det forna järnbruket Åkerby har nu ingen annan industri än ett sågverk, Elinge såg, som dock har stor betydelse för både närliggande byar och socknen i dess helhet, samt en ganska nystartad lådfabrik. Här är rätt mycket av det gamla bevarat: bruksgatan med dess låga, röda hus, som ligga med långsidan åt gatan, den vackra klockstapeln. som nu äges av Österlövsta hembygdsförening, det vackra, rödmålade corps de logiet, som numera bebos av ägaren till det stora jordbruket Åkerby gård.

 

Även i Hillebola, det andra av de gamla järnbruken i socknen, är ganska mycket av den gamla brukskaraktären bevarat: bruksgatan, där husen ligga med gavlarna åt gatan, rödmålade och låga, somliga numera utmärkt moderniserade, det gamla corps de logiet, en förtjusande 1600-talsbyggnad, som dock är mycket förfallen.

 

Bäst bevarat i fråga om bebyggelsen är det tredje av de gamla järnbruken, Lövsta. Detta har ännu i stort sett samma skick, som det fick vid återuppbyggnaden på 1720-talet efter ryssarnas härjning. Som en liten ljuvlig oas ligger det mitt i skogen. De höga alléerna av alm. lind och lönn efter den stora bruksgatan skugga de låga, gulrappade husen, där en sällsynt prydlighet och ordning råder både utan och innan och där förnöjsamhet, glättighet och trivsel ännu äro bofasta. Vid Norra gatan och Södra gatan äro husen röda men i övrigt av samma karaktär som vid Stora gatan. Längst uppe vid slutet av Norra gatan ligger det s. k. Storhuset, som skall vara det enda hus, som sparades vid härjningen 1719. Dess grova väggtimmer vittnar också om en tid, då timmerskogen hade ett annat utseende 'än nu. Vid Västra gatan, slutligen ligga b1. a: kyrkan, komministergården, skolan, sjukstugan och provinsialläkarens bostad, alla i samma varmgula färg som de övriga husen. Vid andra sidan om Stora gatan, vars infarter prydas av höga portaler med smidda järngrindar, ligger herrgården i sin stora, vackra park. .Liksom på de övriga uppländska vallonbruken kallas huvudbyggnaden här icke slott utan herrgård, ,ehuru den till både storlek och utseende har slottskaraktär.

 

Herrgården och stora lord- och 'skogsområden i trakten • äro fortfarande i ätten de Geers ägo, och detta fideikommiss innehavas för närvarande av ministern, introduktören för främmande sändebud, friherre Louis de Geer. Herrgården, som bl. a. rymmer utomordentliga konst och bokskatter, ligger vid en damm, bildad av Risforsån. 1 en flygelbyggnad i parken, ett f. d. orangeri, förvaras en samling praktvagnar, de flesta från 1700-talet, samt en. del av brukets gamla arkiv. I parken stå också fyra ståtliga bokar, som äro de 'största så långt norrut i. Sverige, samt skulptören Gottfrid Larssons vackra staty av en vallonsmed.. Överhuvudtaget måste man säga, att karaktären och stämningen av 1700- tal äro sällsynt väl bevarade i Lövsta. Det mesta av det, som gav Lövsta dess karaktär av järnbruk, är dock borta, smedjor och verkstäder, smeder och drängar på väg till eller från arbetet, foror med järn och kol, det ständiga dunkel av hamrarna, som hördes över hela bruket, o. s. v. Nu är Lövsta en liten idyll, vacker och drömmande, som väntar på att få väckas till liv och arbete igen.

 

De övriga byarna i socknen äro mindre än de nu nämnda. Somliga byar bestå endast av några gårdar, och ibland ligga enstaka gårdar ensamma i skogen, ganska långt från den övriga bebyggelsen. Bland byar, där bebyggelsen är mera samlad, kunna nämnas Elinge, Försäter„ Valnäs och Grönö. I dessa hämta inbyggarna huvudsakligen sin utkomst från jorden och skogen. I Grönö, som ligger längst norrut, vid Lövstabukten, är emellertid fisket en icke obetydlig inkomstkälla. I centrum av denna by framträda vissa ålderdomliga drag i bebyggelsen: husen ligga ganska sammanträngda utefter landsvägen, som nästan får karaktären av bygata.

 

Under Louis De Geers och hans 'efterkommandes ledning utvecklades Lövsta till att bli Sveriges största järnbruk. Grunden till Lövstasmidets rykte var väl den berömda malmen från Dannemora gruvor. Dessutom hämtade man också någon malm från mindre gruvor, en del av dem belägna inom Österlövsta socken: i Håkansbo, Randesbo och Bystaden samt på Försätersskogen. Ryssarnas härjning 1719 åstadkom naturligtvis ett stort avbräck, men snart nog var bruket återuppbyggt i en skönare, mera enhetlig och storslagen gestalt, och driften var åter i gång. De hamnar, över vilka det smidda järnet fördes ut i världen, voro dels Löten (norr om Skärplinge), dels i senare tid Ängskär i Hållnäs socken, där fortfarande ett vackert järnmagasin från 1700-talets mitt vittnar om den forna stolta tiden. Så fortfor Lövsta att vara i De Geerska släktens ägo ända till 1918, då bruket och stora jord- och skogsegendomar såldes till Gimo-Österby Bruks AB. År 1926 dunkade hamrarna i Lövsta sina sista slag, driften lades ned, och 1932 revs hammarsmedjan_ Den 1918 avsöndrade delen av Lövsta äges nu av Korsnäs Sågverks AB.

 

Åkerby bruk hade anlagts år 1638 av Henrik Lemmens, som varit. faktor vid det ,av Gustav II Adolf anlagda gevärsfaktoriet i Norrtälje. År 1660 funnos vid Åkerby en masugn och en hammare. Bruket såldes emellertid 1699 till Charles De Geer på Lövsta och drevs sedan tillsammans med Lövstaverken. Även Åkerby brändes 1719 men återuppbyggdes snart. Här byggdes omkring 1760 en brännstålugn, konstruerad av den berömde Sven Rinman, övermasmästare i Västerbergslaget och kallad "den svenska bergshanteringens fader". Åkerby bruk nedlades 1883. Resten av dess stålugn och en stålbod ägas nu liksom Åkerby bruks klockstapel, vars flöjel bär årtalet 1739, av Österlövsta hembygdsförening och äro ämnade till att utgöra stommen till ett bruksmuseum i Åkerby.

 

Hillebola hörde till de uppländska bruk, som anlagts av Henrik Lemmens. 1.640 var dess tillkomstår. Det övergick snart genom arv till familjen Stiernhöök och såldes så 1734 till Charles De Geer på. Lövsta. Redan följande år lät denne emellertid flytta hammaren till Kariholm, men masugnen drevs tillsammans med. Lövsta -verken till 1861, då den tillföll familjen von Platen. 1.884 nedlades bruksdriften. Egendomen tillhör nu Stora Kopparbergs Bergslags AB.

 

Nu är bruksdriftens stolta tid i Österlövsta förbi. De huvudsakligaste näringarna äro åkerbruk med. boskapsskötsel samt skogshantering. Det totala taxeringsvärdet för jord bruksarealerna inom. socknen är 3 840 200 kr. och för skogsarealerna 3 423 200 kr. Jorden är mestadels god, bestående delvis av moränlera, delvis av lerhaltig sand, ofta med bög mullhalt. Skördarna äro också oftast goda. Det är en vacker syn om hösten, när fälten på Skärplinge-slätten eller vid Giboda gård stå där med "gyllene vete och gungande råg". Mest odlas havre, korn, vete och råg. Dessutom odlas potatis, rotfrukter och foderväxter. På grund av den nu rådande bristen på arbetskraft inom jordbruket har arbetet blivit alltmera mekaniserat. Traktorer uträtta nu snabbt och lätt det arbete, som tidigare krävde lång tid och stora arbetsstyrkor. Bristen på arbetskraft har dock medfört, att några jordbrukare icke sett sig i stånd att fortsätta med kreatursskötseln utan söka driva kreaturslösa jordbruk. Några stora egendomar finnas, främst den till Lövsta fideikommiss och Korsnäs AB hörande Giboda gård.

 

Trädgårdsskötsel förekommer väl vid de allra flesta gårdar men knappast mer än till husbehov. Ett undantag utgör frukten, av vilken under goda fruktår en del säljes. Sedan år 1919 finnes i socknen en fruktodlarförening, som har 179 medlemmar. Denna förening, som har en trädskötare anställd, har varit till stor nytta. Föreningen äger också. och utlånar en mustberedningsapparat.

 

Ehuru kreatursskötseln blivit lidande genom bristen på arbetskraft. finnas några stora kreatursbesättningar. Många mindre jordbruk ha. dock endast 6 å 7 kor eller färre. Den vanligast förekommande kreatursrasen är numera SRB. En tjurförening finnes i Skärplinge. Den mesta mjölken får sin avsättning vid Skärplinge mejeri, något går också till Örby hus mejeri. De i socknen vanligaste hästraserna äro den nordsvenska och ardenner. Svin-, får- och fjäderfäskötsel bedrivas i stort sett icke just mer än till husbehov. Några produkter säljas naturligtvis också, särskilt ägg. År 1948 funnos i socknen 2 622 nötkreatur, 410 hästar, 445 får, 487 svin och 3 949 höns.

 

Eftersom Österlövsta ligger i en skogrik trakt av Uppland, har skogsbruket stor betydelse. Stora skogsområden ägas dels av Lövsta fideikommiss, dels av Korsnäs AB, dels av Stora Kopparbergs Bergslags AB. Men även de privatägda skogarna äro betydande. Det beräknas, att c:a 60 personer ha ständigt arbete i skogen; under vintern ha ytterligare minst 150 sin utkomst därifrån. Tidigare flottades en stor mängd timmer på Strömarån, men nu ha lastbilarna övertagit transporterna. Timret forslas till Elinge såg, Karlholms bruk, Skutskär och Korsnäsverken i Bomhus.

 

Fisket har betydelse för byarna längst uppe i norr, vid Lövstabukten, Grönö och Sund. Här finnas sammanlagt c:a 35 fiskare, men många av dem bedriva fisket endast som binäring. Fångsten, som huvudsakligen utgöres av strömming, sik, gädda, lake och abborre, avyttras dels direkt till större kunder i städerna, dels genom fiskarnas egna försäljningsorganisationer, dels av ambulerande. försäljare. Hamnarna här äro numera besvärliga, då de blivit mycket grunda. Förslag har visserligen framlagts om en bättre fiskehamn i Grönö, men det dröjer kanske innan denna kan komma till stånd. På sommaren beger man sig till fiskelägen längre ut till havs, t. ex. Kniven och Mangrund, där fisktillgången då är större, och stannar där en tid. Tidigare .Tunnos i dessa byar flera fiskare. Det är ,de större och säkrare förtjänsterna inom andra arbetsområden i vår tid som ha gjort, att 'många ha övergivit fisket.

 

Industrin i Österlövsta är numera av blygsamt format, jämfört med i forna dagar. Det största företaget är AB Elinge Såg, vars aktiemajoritet innehaves av Upplands skogsägareförening; här finnas c:a 50 personer anställda. Österlövsta Lådfabrik, Holmgren o. Co., är belägen i Åkerby och har 8 personer anställda. 1. Skärplinge finnas en snickerifabrik med 5 anställda, ett cementgjuteri med 2 anställda, en kvarn, ägd av Korsnäs AB, samt en syfabrik med 20 anställda. I Grönö tillverkas bl. a. snöskärmar. Lövstabruk har en snickarverkstad med 5 anställda, en kvarn, ägd av Korsnäs AB, vidare en ;smidesverkstad och en charkuterifabrik.

 

Även om 'socknen icke kan sägas vara direkt väl försedd med hantverkare, finnas dock i byarna sådana yrkesutövare av många slag: snickare, målare, murare och smeder, plåtslagare, sadelmakare, bil- och cykelreparatörer, bagare, skräddare, slaktare,. trädgårdsmästare, rörläggningsentreprenör, sömmerskor, hårfrisörskor o. s. v.

 

När viktigare inköp skola göras, reser man. nog i Österlövsta gärna -till "sta'n", och därmed menar man i 'socknens norra och västra delar främst Gävle; i de södra och östra delarna, som ha bekvämare förbindelser söderut, menar man Uppsala. Men för 'de dagliga behoven är socknen ganska väl försedd med affärer. I Skärplinge märkes sålunda ett 15-tal affärer i olika branscher, och dessutom finnas speceri- och diverseaffärer i Grönö, Försäter, Larsbo, Åkerby, Elinge, Valparbo, Lövstabruk, Ingstarbo. Nybron och Imundbo. För resandes bekvämlighet finnas i Skärplinge pensionat samt i Lövstabruk värdshus.

 

Med nutidens goda vägar och bussförbindelser spela avstånden till större affärscentra icke så stor roll. De norra, södra och västra delarna av Österlövsta ha goda direkta förbindelser med buss till Gävle, Tierp och Örbyhus, den östra delen har direkt bussförbindelse till Uppsala, Öregrund och Gävle samt postbil till Tobo. Dessutom finnas droskbilor i flera av byarna. Järnväg saknar Österlövsta däremot, om man icke skall nämna den lilla smalspåriga industribanan från Lövstabruk till Gimo, som byggdes för brukets behov under det första världskriget men. som nu trafikeras mycket sällan.

 

Postexpedition finnes i Skärplinge, poststation i Lövstabruk, postombud i Försäter, Åkerby och. Elinge. Några byar i socknens sydvästra del få sin post med lantbrevbärare från Tierp, några i södra delen från Tobo, och. några familjer i Grönö ha Upplands Fagerviken till postadress.

 

 Telefonväxelstationer finnas i Skärplinge (143 abonnenter), Åkerby (växeln heter Österlövsta och har 90 abonnenter), Gundbo (38 abonnenter), Lövstabruk (56-abonnenter), Imundbo (13 abonnenter) och Ingstarbo (13 abonnenter).

 

I Skärplinge ha Svenska Handelsbanken, Upsala Sparbank och Österlövsta jordbrukskassa. kontor. De ortstidningar, som läsas mest, äro Upsala .Nya Tidning (landsortsupplagan) och Arbetarbladet.

 

Kommunalfullmäktigeinstitutionen inrättades i Österlövsta 1918. Antalet ledamöter i fullmäktige är 25 med följande partifördelning (år 1949): 11 socialdemokrater; 6 folkpartister och 8 bondeförbundare. Partistyrkeförhållandet här sedan 1918 varit praktiskt taget oförändrat. Kommunalskatten är för år 1949 kr. 6:60, antalet skattekronor 36 812. Sammanträdena med socknens styrelser och nämnder hållas i regel i sockenstugan i Försäter.

 

Läkare har funnits bosatt i Lövstabruk ända sedan 1653; till en början var han bruksläkare (den förste hette Petter Gray och var troligen holländare), numera finnes provinsialläkare med Österlövsta och Hållnäs socknar som distrikt. Till sitt förfogande har han sjukstugan i Lövsta med. 16 vårdplatser, . därav 2 i en liten BB-avdelning. Sjukstugans modernisering och tillbyggnad har länge varit aktuell men har ännu icke kunnat verkställas. För Österlövsta och kringliggande socknar fyller sjukstugan ett stort behov, -eftersom resorna till 'sjukhusen i Uppsala och Gävle äro mycket längre — och därför stundom risktullare — samt dyrbarare. Vid sjukstugan äro f.• n. två sjuksköterskor jämte biträden och annan personal anställda. I Lövstabruk finnes också apotek sedan 1888 (redan från år 1837 -fanns dock här ett s. k. bruksapotek). Socknens distriktssköterska bor. i Skärplinge, där 'också en tandläkare har mottagning. Distriktsbarnmorskan bor i Spjutho vid Lövstabruk.

 

Österlövsta sockens ålderdomshem är beläget i Skärplinge och har f. n. 21 pensionärer. Här få de gamla en god omvårdnad i trivsam miljö, helt annorlunda än i gamla tiders fattigstugor, som man nästan till varje pris ville slippa att bli inhyst i.

 

Socknen har sedan år 1945 en hemvårdarinna anställd. Vad den sociala omvårdnaden vid sidan av kommunens och statens hjälpformer beträffar, kan här nämnas, att Österlövsta kyrkoråd förvaltar några fonder, ur vilka utdelning årligen äger rum. Ur excellensen Carl De Geers fond av den 23/7 1830 på 8 500 kr. utdelas på Jacobi dag räntan till 17 pensionärer, och ur De Geerska fonden av den 22/7 1918 på 40.000 kr. utdelas till midsommar och jul räntan till 48 pensionärer. För dessa båda fonder gäller, att pensionärerna skola ha varit anställda hos baronerna på Lövsta. Ur disponenten Herman Rosanlers fond av år 1939 på 3 000 kr. utdelas, sedan avdrag gjorts för vår: den av gravplats, understöd företrädesvis åt personer, som äro födda och boende i Skärplinge, och ur Viktor och Amanda Johanssons donationsfond av år 1929 på 2.000 kr. utdelas, efter avdrag för vården av gravplats, understöd till socknens fattiga. I Lövstabruk finnes en kassa Ankans oljekruka", som underhålles genom frivilliga kollekter och tillskott från brukets kyrkliga syförening och som årligen till julen utdelar gåvor till gamla och sjuka. Från Lövstabruks majblommekommitte erhålla dispensärpatienter kontanta understöd och hjälp till medicin.

 

Landsfiskalen i Lövsta distrikt är bosatt i Skärplinge. Till sin hjälp har han en polisman och en fjärdingsman för socknen. I Skärplinge bor också distriktsveterinären.

 

Österlövsta sockens folkmängd har minskat avsevärt under de sista årtiondena. Från att år 1860 ha uppgått till 3 628 personer och 1900 till 3 652 utgjorde den 1910: 3 514, 1920: 3 564, 1930: 3 252, 1940: 2 957 och 1948: 2 742 personer (1 421 män och 1 321 kvinnor). Orsakerna till minskningen äro bruksdriftens nedläggande i de tre bruken samt den allmänna flykten från landsbygden. Det synes dock, som om minskningen nu började avtaga något, och detta är väl f. n:. tendensen över. hela rikets landsbygd. Folkmängdens nedgång och den allmänna rörligheten bland befolkningen på grund av flyttning belysas också av följande siffror: år 1860 föddes 107 barn, dogo 66 personer, utflyttade 97 och inflyttade 91. År 1900: 89 födda, 70 döda, 187 utflyttade och 124 inflyttade. År 1948: 43 födda, 26 döda, 132 utflyttade och 91 inflyttade.

 

Österlövsta kyrka

Österlövsta har två kyrkor, sockenkyrkan, vackert belägen i den lilla backen vid. Försäter, och brukskyrkan, som ligger vid mitten av Stora gatan i Lövstabruk. Redan före den nuvarande sockenkyrkan torde en kyrka ha funnits i Österlövsta. År 1290 nämnes åtminstone en. kyrkoherde Martinus här. Denna kyrka var antagligen byggd av trä. År 1450 började emellertid den nuvarande kyrkan av sten och tegel att byggas, och 1.454 stod den färdig och invigdes då "till den heliga jungfrun Marias samt helgonen Johannes Döparens och Birgittas ära av ärkebiskopen Johannes Bengtsson, då herr Holm var kyrkoherde", såsom en ännu i början av 1700-talet bevarad latinsk inskrift på norra korväggen omtalade. Kyrkan tillhör typen med tegelornerade gavlar, och Andreas Lindblom anser i sin svenska konsthistoria, att denna dekoration, vad de uppländska landskyrkorna beträffar, når sin höjdpunkt i Österlövsta kyrkas västgavel. År 1468 tillkomme valvmålningarna, som, enligt vad man hittills ansett, utförts av den s. k. Tierpsmästaren. När landshövding Charles De Geer år 1709 lät reparera kyrkan, höggos fönstren upp, såsom vanligt var under 1700-talet, och följande år skänkte han till kyrkan en ny altartavla och en ny predikstol. Vid ryssarnas härjning 1719 blev kyrkan svårt skadad: tre valv störtade in, och inredningen förstördes. Endast i korvalvet, sakristian och vapenhuset blevo de gamla målningarna räddade. Målningarna i korvalvet äro blott dekorativa slingor; i vapenhuset se vi bl. a. ett par bilder med motivet kvinnan, djävulen och bjäran, i sakristian en vacker bild av Kristus på korset. Minnen av ryssarnas härjning äro hålen efter deras lansspetsar i kyrkans medeltida kopparport. Församlingen måste i flera år fira gudstjänst i den lilla skogsbyn Orsbo, till dess kyrkan på 1720-talet åter blev restaurerad på bekostnad av landshövding Charles De Geer, som även lät uppbygga en ny prästgård invid kyrkan i stället för den brunna. Nu överkalkades en del av de drastiska medeltida målningarna i vapenhuset, och kyrkan vitmenades. Av den berömde bildhuggaren Burchardt Precht beställdes ny altaruppsats och ny predikstol, vilka utfördes av hans förnämste gesäll Olof Gjerdman. Altaruppsatsens mittparti är en stor relief, föreställande Jesu dop. Den nya orgeln byggdes av den tidens förnämste orgelbyggare i landet,Johan Niclas Cahman. Den 14 aug. 1726 återinvigdes kyrkan. I ett gravkor, som tillbyggts öster om kyrkans kor, vilar i en vacker marmorsarkofag landshövding Charles De Geer, som offrat så mycket för Österlövsta och dess kyrkor.

 

Efter en hårdhänt restaurering under 1800-talet undergick kyrkan åter en genomgripande reparation 1914. Nu framknackades de överkalkade målningarna i kor, sakristia och vapenhus, varmluftssystem infördes, bänkarna breddades och inredningen ommålades i sin nuvarande pärlgrå ton med blått och guld. 1939 infördes centralvärmeledning och inlades nytt golv. 1941 insattes mellan kyrkan och vapenhuset en förnämlig ekdörr, utförd av snickarmästaren Gottfrid Skytt i Lövstabruk och skänkt till kyrkan av Österlövsta kyrkliga syförening, som även skänkt ett vitt antependium, ritat av Märtha Gahn. Till kyrkans många vackra inventarier höra också två mässhakar från 1400- och 1500-talen, en brudpäll från 1713, en synnerligen förnämlig dopskål i silver, utförd på 1600-talet av stockholmsmästaren Bengt Olofsson, silverkannor från 1600- och 1700-talen samt -två brudkronor. I klockstapeln, som är av trä och rödmålad, hänga tre klockor, av vilka den mellersta bär den inskription, som anfördes i inledningen till denna skildring.

 

Lövstabruks brukskyrka

I Lövstabruk fanns, såsom tidigare nämnts, ett litet kapell, uppfört i början av 1600-talet. Detta kapell var säkerligen byggt av trä och låg enligt uppgift i den nuvarande komministergårdens trädgård. Vid ryssarnas härjning 1719 blev detta kapell helt nedbränt. I dess ställe uppfördes vid brukets återuppbyggande av landshövding Charles De Geer den nuvarande kyrkan, som korn att orienteras i ungefär nordsydlig riktning, antagligen för att passa in i den synnerligen strikta plan, som bruket nu erhöll. Liksom vid sockenkyrkans förnyelse vid samma tid anlitades även här de utomordentliga konstnärerna Burchardt Precht och Johan Niclas Cahman för inredningen. Prechts gesäll Olof Gjerdman utförde här altaruppsatsen (vars mittfält innehåller en relief, föreställande Jesus i Getsemane), predikstolen, orgelfasaden och bänkdörrarna. Allt är i samma stil som i sockenkyrkan men.- mycket mera utsmyckat och påkostat. Orgelfasaden anses av kännare vara den förnämligaste i Norden. Och orgeln är en av de få Cahman-orglar, som bevarats till vår tid, därtill den största av dem. Synnerligen värdefullt är också, att den bevarats i så gott som ursprungligt skick. Med sina 28 stämmor är den ett härligt instrument, som verkligen kan ge oss en föreställning om, hur de gamla mästarnas orglar klingade. Ar 1933 restaurerades den, varvid bl. a. elektrisk fläkt inmonterades.

 

I de grova och trånga bänkarna, som, liksom de vackert snidade bänkdörrarna, aldrig varit målade, hade i forna dagar var och en sin bestämda plats. Längst framme i koret sutto till höger fideikommissarien och hans manliga följe, till vänster hans maka och damer, som åtföljde henne. 1- det s. k. smedskvarteret nedanför baronens bänkar sutto dels brukets högre tjänstemän, dels hammarsmederna. I första bänken av kvarteret nedanför detta sutto brukets hantverkare. Och i de övriga bänkarna satt det övriga folket, var -och en på sin plats. Dock med ett undantag: de två sista bänkarna på kvinnfolkssidan, vilka ännu äro försedda med trägaller upptill och vilkas dörrar kunna låsas med nyckel utifrån och icke öppnas från insidan, voro avsedda för dem, som  före gudstjänstens början varit tvungna att sitta i stocken utanför kyrkodörren. Det är nog icke många kyrkor i landet, som ännu har ett så påtagligt minne från stockstraffets dagar kvar.

 

I sakristian förvaras bl. a. en målad trärelief, föreställande Susanna i badet. Man vet icke säkert, om den ursprungligen hört till brukskyrkan eller till sockenkyrkan. Är den brukskyrkans egendom, så är den det enda föremål vi känna till, som bevarats från den 1719 förstörda kyrkan. På reliefens baksida finns en inskription, som lyder: "Thena skul phur är arbetad. aw bondesonen Lars Olowson i Finnerånger skänkt fil. Löwsta kyrkia i norra Roslagen anno 1634 men blev röwad aw fienden S. Jacobii dag åhr 1719 och skafades åter tilsammans med andra sniderier aw Herr Landshöwdingen Herr . Carl De Geers som lät reparera kyrkian anno 1726 och inviga then i augusti ilen 14 till Guds ähra och församlingens nytta. — Nicolao Wallerio, kyrkioherde". — Bland kyrkans nyare inventarier märkes särskilt en utomordentligt vacker brudpäll, som friherre Louis de Geer skänkte till kyrkan den 29 jan. 1916, då hans dotter Märtha Ebba Carolina vigdes där vid - greve Nils Claes Ludvig Wachtmeister.

 

Särskilt vacker är brukskyrkan om julen, då den enligt gammal tradition är prydd med ett stort antal granar och med buktande girlander längs gångarna fram till koret, och då flera hundra levande ljus i de vackra kronorna och i bänkarna svepa in hela kyrkan i ett dallrande skimmer, som kommer den underbara orgelfasaden att leva.

 

Brukskyrkans båda klockor hänga i en stapel på herrgårdens område mitt emot kyrkan. Stapelns vindflöjel. bär årtalet 1874. Denna stapel är byggd i nygotisk stil. Tidigare fanns en rödmålad stapel av den vanliga uppländska typen; denna stod mittför apoteket. — Brukets kyrkogård är belägen i Spjutbo, ett par kilometer utanför samhället. Här finnas tre stora gravar, tillhörande släkten De Geer, bl. a. ett ståtligt mausoleum, i vilket greve Carl. De Geer (död 1861) och hans maka Ulrica Sophia Sprengtporten (död 1869) vila. På denna kyrkogård stå också några gamla vackra, smidda järnkors.

 

För det kyrkliga församlingsarbetet finnas ett församlingshem vid sockenkyrkan och en församlingssal i Lövstabruk, inredd på nedre botten i komministergården.

 

Österlövsta församling har numera två präster, kyrkoherde och komminister, den förre boende vid sockenkyrkan, den senare vid brukskyrkan. Innan bruksdriften nedlades, fanns här även en brukspredikant, men år 1924 indrogs denna befattning, och komministern flyttade 1932 från det gamla komministerbostället Fallen till Lövstabruk.

 

Sedan år 1943 har Österlövsta kyrkofullmäktige. Deras antal är 20.

 

Frikyrklig verksamhet bedrivs i socknen huvudsakligen av Svenska missionsförbundet. Dess verksamhet bär började 1878, då Österlövsta friförsamling bildades. Det äldsta missionshuset låg i Österänge. För närvarande har missionsförsamlingen 185 medlemmar och 8 gudstjänstlokaler, nämligen i Skärplinge, Sund, Elinge, Valparbo, Spjutbo, Imundbo och Ingstarbo. Den har 7 söndagsskolor med sammanlagt 210 barn, en juniorförening med c:a 40 medlemmar, en ungdomsförening med c:a 65 medlemmar, syföreningar på 6 platser, kör, musikförening och mandolingrupp och bedriver alltså en omfattande verksamhet. Sedan år 1881 har församlingen också en egen pastor anställd. I Grönö har Metodistkyrkan en gudstjänstlokal, Grönö kapell, och har här 20 medlemmar. Dessutom finnas syförening och juniorförening. Verksamheten här bedrives sedan 60 år tillbaka av metodistpastorn i Karlholms bruk. Den verksamhet, som bedrives i socknen av baptisterna och pingstvännerna, är av mindre omfattning. — Det förtjänar att nämnas, att samförståndet mellan de olika kristna samfunden i Österlövsta är gott. Syföreningsdagar, gemensamma för socknens alla kristna samfund, anordnas en å två gånger om året med de olika samfunden i tur och ordning som inbjudare. Ett tecken på det goda samförståndet är också, att såväl metodisterna som missionsförsamlingen ställa sina gudstjänstlokaler till förfogande för de andaktsstunder i byarna, som församlingens präster hålla.

 

Redan före folkskolestadgans tillkomst år 1842 fanns det regelbunden folkundervisning i Lövstabruk. Härom vittnar en bevarad matrikel från denna skola för åren 1826-1886. För närvarande (1949) har Österlövsta skoldistrikt 13 läraravdelningar, fördelade på 7 skolor. Skolformerna äro: i Lövstabruk B:1, i Skärplinge-Valnäs B:1, i Grönö B:2, i Försäter-Åkerby-Söderbodarna B:1 med A-skola för 7:e klassen. Det 7:e skolåret infördes i socknen år 1947. Sedan undervisningen vid Gåvastbo och Ingstarbo skolor indrogs år 1947, färdas barnen från dessa och närliggande byar dagligen med skolskjuts till Lövstabruks skola. sven vid Försäters-Åkerby-Söderbodarnas skolor, där undervisningen för närvarande ordnats så, att småskolundervisning förekommer i Försäter och Åkerby under det att klasserna 3 och 4 läsa i Åkerby, klasserna 5 och 6 i Försäter och klass 7 i Valparbo, måste en stor del av barnen dagligen färdas till skolan med skolskjuts. Vinsten med dessa anordningar är, att bättre skolformer kunnat erhållas. Ett förslag om ordnandet av skolmåltider har ännu icke kunnat genomföras. — Vid alla skolor finnas fasta skolbibliotek och dessutom "flyttande bibliotek" (boklådor som flyttas mellan de olika skolorna). Det sammanlagda antalet böcker uppgår till 2 838. Fortsättningsskolan (1-årig) har anordnats som skolköksundervisning i Försäter för både pojkar och flickor (180 timmar). Dessutom ha flickorna i fortsättningsskolan 60 timmar kvinnlig slöjd. — För barnen i Försäters småskola finnes Emma Nymans stipendiefond. Grevinnan Ulrica De Geers fond på 10 000 kr. har tillkommit för att bereda flickorna i Lövstabruks skola undervisning i kvinnlig slöjd (spånad och vävning).

 

I våra dagars samhälle spelar föreningslivet en stor roll. De flesta människor äro väl engagerade i någon förening, många tillhöra flera sammanslutningar. När en kort skildring här skall givas av föreningslivet i Österlövsta för närvarande, sker det utan anspråk på absolut fullständighet. Uppgifterna ha lämnats av representanter för föreningarna själva.

 

Jordbrukarnas speciella föreningar representeras av RLF sedan 1920-talet (147 medlemmar) och JUF sedan år 1925 (c:a 100 medlemmar). Stockholm-Gävle slakteriförening har en avdelning för Österlövsta och Hallnäs socknar (212 medlemmar inom Österlövsta), och Gävle-ortens mejeriförening har likaledes en krets för Österlövsta och Hållnäs, bildad 1933 (150 medlemmar inom Österlövsta).

 

De fackliga föreningarna äro utom RLF dels en avdelning av skogs och flottningsarbetarförbundet, bildad 1932, med 70 medlemmar, dels en avdelning av lantarbetarförbundet, bildad 1948 genom sammanslagning av två tidigare avdelningar, med c:a 30 medlemmar.

 

De politiska sammanslutningarnas ,organisationer inom socknen äro Österlövsta arbetarkommun, bildad 1919 (108 medlemmar), Skärplinge arbetarkommun, bildad 1947 (64 medlemmar), Skärplinge SDUK, bildad 1947 (24 medlemmar), Lövstabruks SDUK, bildad 1930 (26 medlemmar), folkpartiets avdelning, bildad 1911 (c:a 85 medlemmar), bondeförbundets avdelning (112 medlemmar) samt SLU-avdelningen, bildad 1944 (32 medlemmar).

 

De religiösa samfundens föreningar ha redan i korthet omnämnts. Därutöver kan här tilläggas, att kyrkliga syföreningar finnas dels för socknens västra del (Österlövsta kyrkliga syförening med c:a 40 medlemmar), dels för Löystabruksdelen (Lövstabruks kyrkliga syförening med c:a 40 Medlemmar) samt att kyrklig söndagsskola finnes - vid socken- kyrkan (c:a 40 barn). Kyrkligt ungdomsarbete bedrives vid sockenkyrkan (c:a 15 medlemmar) och i Lövstabruk (c:a 10 medlemmar). Österlövsta kyrkobrödrakår bildades år 1943 och har 18 medlemmar.

 

Nykterhetsorganisationer inom socknen äro följande: IOGT-logerna "Leufsta Hopp", i Lövstabruk, bildad 1890 (60 medlemmar), och "Lövsta Borg", i Skärplinge, bildad 1898 (c:a 50 medlemmar); NTO-templen "Imanuel", i Sund, (24 medlemmar) och "Lövsta", i Försäter, (verksamheten består f. n. endast av en studiecirkel); blåbandsföreningar i Imundbo (1909; 21 medlemmar), Ingstarbo (25 medlemmar) och Skärplinge (35 medlemmar), vartill komma 15 medlemmar i Valparbo men f. n. ingen förening. Skärplinge lokalavdelning av MIIF, som omfattar även Hållnäs och Västlands socknar, bildades 1938 och har 265 medlemmar. Österlövsta nykterhetsvänners samarbetskommitt6, som bildades 1918, anordnar dels upplysningskurser och -föredrag, dels Folknykterhetens dag.

 

Förutom Österlövsta missionsförsamlings musik- och sångföreningar, som redan nämnts, finnes i socknen en blandad kör, Österlövsta-kören (c:a 15 medlemmar), som bildades år 1945. Kören är en studiecirkel inom NTO-templet Lövsta. Den sjunger i kyrkan på de stora högtidsdagarna, medverkar vid olika föreningars fester och möten som innehåller ibland egna konserter, det sistnämnda oftast tillsammans med. Österlövsta musikcirkel som bildades 'år 1944. Ledare för såväl kören som musikcirkeln är kantor Jolm .01sson, Försäter. Musikcirkeln är ansluten till ABF och har f. n. 8. medlemmar, varjämte 11 ungdomar erhålla undervisning i violin- och pianospelning. Sedan år 1938 finnes här också en barnkör, som har 15 medlemmar. Dess övningar omfatta förutom sång även blockflöjt och rytmorkester.

 

Två idrottsföreningar finnas i socknen. Skärplinge idrottsförening bildades år 1924 och har f. n. 136 medlemmar. Föreningen äger en idrottsplats, Sätravallen, som av expertisen betecknas ,som en av Upplandsbästa. Lövstabruks idrottsförening bildades 1920.. Den har f. n. 41 medlemmar. Skyttegillen finnas också två, dels i Skärplinge. (65 medlemmar), dels i Åkerby, bildat 1907 (110 medlemmar).

 

Även inom folkbildningsverksamheten finnas i Österlövsta två föreningar. Den ena av dem, Lövstabruks föreläsningsanstalt, bildades redan och hör således till de äldsta folkbildningssammanslutningarna, Föreläsningsverksamheten här, som till en början bekostades helt av ägaren till Lövsta, har under årens lopp fått förmedla många nyttiga kunskaper och värdefulla kontakter` med yttervärlden. Föreståndare har under större delen av verksamhetstiden varit den i bruket bosatte prästen." År 1925 bildades Österlövsta föreläsningsförening för socknens västra och norra delar. Den har c:a 110 medlemmar. Dessa båda föreningar samordna nu sina program.

 

Socknens folkbibliotek är uppdelat i två avdelningar, nämligen i Försäter (c:a 1 500 band) samt i Lövstabruk (c:a 1 000 band), Biblioteksverksamhet har även upptagits av IOGT:s loger, blå bandsföreningarna i Skärplinge och Lövstabruk samt JUF-avdelningen.

 

År 1947 bildades i Österlövsta föreningen Tvättjänst u. p. a., som skall söka lösa socknens tvättproblem genom att bygga en andelstvättstuga, ehuru detta mål av olika orsaker ännu icke kunnat uppnås. Föreningen har cirka 100 medlemmar.

 

Lövstabruks badhusförening har sedan 1933, ett varmbadhus i Lövstabruk. Åkerby bastuförening, som bildades 1945, äger ett badhus i Åkerby. Föreningen har 120 medlemmar. Österlövsta husbondeförening, som bildades på 1870-talet, har till uppgift dels att utdela belöningar till trotjänare, dels att ekonomiskt understödja ungdom från socknen, som vill utbilda sig i ett yrke och därigenom bli samhället, framför allt socknen själv, till större tjänst.

 

Lövstabruks husmodersförening, vars verksamhetsområde är hela socknen, bildades 1921 och bar f. n. 81 medlemmar. Denna förening söker genom föredrag och kurser vara socknens .husmödrar till hjälp i deras synnerligen viktiga arbete, utdelar stipendier åt husmödrar, som äro i behov av semestervistelse, o. s. v.

 

Österlövstakretsen av Svenska röda korset bildades 1916 och hade 361 medlemmar år 1948. Förutom socialhygienisk verksamhet inom socknen samt arbetet med hemvärnets förbandsplatser har kretsen, icke minst under och efter det andra världskriget, genom insamlingar m. m. sökt bidraga till lindrandet av nöden i världen.

 

Österlövsta. lottakår bildades 1940 och hade 80 'medlemmar år 194K (därav 15 i Hållnäs socken).

 

Österlövsta hembygdsförening bildades 1927 och har nu c:a 85 medlemmar. Dess ordförande, folkskolläraren Isac Lagerqvist, Valnäs, har med intresse, nit och kunnighet arbetat för föreningens syfte att bevara resterna av den gamla kulturen.

 

Skärplinge fastighetsägareförening bildades 1948. Den bar c:a 65 medlemmar. Föreningen har till uppgift att söka lösa frågorna angående gator, belysning, vatten och avlopp ni. in.

 

I Folkets husföreningen i Lövstabruk äro dels enskilda personer. dels de olika föreningarna i orten medlemmar. Medlemsantalet var 122 år 1948. Föreningen äger Folkets hus i Lövstabruk, vilket uthyres för tillställningar av olika slag och där föreningen också har egen biografverksamhet.

 

Skärplinge kooperativa handelsförening bildades 191.7 och hade 1948 ett medlemsantal av 748. , Föreningen har två butiker i Österlövsta, nämligen i Skärplinge och Försäter, samt tre butiker i Hällnäs.

 

Lövstabruks arbetares sjuk- och begravningskassa, som bildades i slutet av 1800-talet, har f. n.• 156 medlemmar. Österlövsta erkända sjukkassa, bildad 1934, har 1 217 medlemmar.

 

Såsom ett organ för kontakt mellan de olika ideella föreningar i socknen, som ha ungdomsvård i någon form på sitt program eller eljest ha ungdomar som medlemmar, bildades år 1943 Österlövsta ungdomsråd. Till ungdomsrådet äro c:a 30 föreningar anslutna. Förutom att det fungerat som kontaktorgan, har ungdomsrådet tagit initiativ till slöjdkurser i flera av socknens byar, 'stått bakom bildandet av musikcirkeln och tillkomsten av Åkerby bastuförening, tagit initiativ till grundandet av en NKI-realskola i socknen o. s. v.

 

Några av de nämnda föreningarna tillgodose väl ungdomens ,nöjesbehov i en eller annan form. Men dessutom finnas andra nöjesanordningar. Biografföreställningar förekomma i Skärplinge ordenshus i regel en gång i veckan och i Folkets hus i Lövstabruk en gång i veckan; för båda lokalerna gäller, att föreställningar äga rum endast om vintern. Offentliga danstillställningar anordnas sommartid. på Sätravallen i Skärplinge och vid Folkets hus i Lövstabruk, någon gång vid hembygdsgården i Skärplinge.

 

Fornlämningarna berätta, att Österlövsta varit befolkat långt före den tid, då socknens namn först möter oss. Österlövsta har relativt sent höjt sig ur havet. Under stenåldern låg det ännu under vattnet, men vid vår tideräknings början torde människor ha bott här. Från vikingatidens början härröra gravfält i Sund, på hembygdsgårdens tomt i Skärplinge, i Försäter, vid Högas i Åkerby o. s. v. Gravfältet i Sund har konstnären och skalden Olle Thunman avbildat på en ståtlig teckning, vars original hänger i sockenstugan i Försäter och varav reproduktioner finnas i socknens alla skolor. (Olle Thunman bodde förresten en tid i Österlövsta, nämligen i Sälsjön vid Lövstabruk.)

 

Källa: Sveriges Bebyggelse, Uppsala län del II, 1950    

---