Upplands historia

---

 

 

 

Bildkälla:http://vittfarne.com

---

Namnet Uppland betydde från början ”bygderna längre upp”. Med det menade man antagligen det område som inte låg vid själva kusten eller vid Mälaren, utan längre in i landet. Namnet har först senare kommit att gälla hela landskapet.

 

Upplands lagsaga uppstod år 1296 ur folklanden i Attundaland, Tiundaland och Fjädrundaland, genom att lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta (den heliga Birgittas far), sammanställde lagböckerna från de tre folklanden, och skrev en sammanställning, kallad Upplandslagen år 1296. Samma år förenades de tre folklanden i landskapet Uppland genom tingslysning i Upplands lagsaga.

 

Uppland ("Det övre landet") tillsammans med Gästrikland var centralområdet som Svea rike utbredde sig ifrån. Landet var från början en teokrati, ett religiöst centrum med det stora gudatemplet i Gamla Uppsala. Här fanns också alla svears centrala tingsplats. Från början kan det ha bestått av flera folk:

 

    * Attundalänningarna bodde i landet Attundaland, som låg mellan de nuvarande städerna Sigtuna och Norrtälje. Just Sigtuna grundades av kristna sveakungar som behövde en stad i Mellansverige som kunde bli bas för kristnandet av Uppland. Attundaland var Svearikets centrala område kring Gamla Uppsala.

    * Fjädrundalänningarna bodde i Fjädrundaland (eller fjärdhundraland) låg i södra Uppland. Området sägs ha haft en egen kung under järnåldern.

    * Gästrikarna. Gästrikland koloniserades ganska tidigt av folk från Mälardalen. Att räkna Gästrikland till Norrland är en sen uppfinning. Gästrikarna kan formellt ha lytt under kungarna i Mälardalen, men många bygder var så isolerade att de säkert styrde sig själva fram till medeltiden.

    * Rodenborna bodde i det som numera är Roslagen med omgivande områden. Från landet Roden påstås ruserna, de svear som grundade städer i Ryssland, ha kommit.

    * Tiundalänningarna bodde i det som numera är norra Uppsala län. Också Gästrikland brukade räknas in, men hit räckt ofta inte Centralmakten. Området ska ha haft en egen kung under järnåldern.

 

Senare försköts tyngdpunkten ner till handelsstaden Birka och kungagården på Adelsö i Mälaren. Med vikingatiden blev svearna en politisk maktfaktor som hade stora handelsintressen i Ryssland. Det var framförallt upplänningarna som fanns med i de stora vikingatågen österut. Den religiösa makten kring templet i Uppsala fick en allvarlig knäck när sveakungarna gick över till kristendomen.

 

Upplands stormän försökte att hävda sin makt och bevara asatron, men kungarna, som numera bodde på Visingsö i Götaland, krossade slutligen Uppsalafalangen kring år 1100. Därmed började västgötarna och svearna på allvar att bli ett folk; svenskarna. Till slut miste Gamla Uppsala all betydelse.

 

Templet brändes ner och Östra Aros (det blivande moderna Uppsala) blev den nya centralplatsen för både handeln och den lokala makten i Uppland. Kungen satt kvar på Visingsö. Senare grundades Stockholm som ny huvudstad.

 

(Källa "Upplänningar och gästrikar)

---